Bruno Liljefors, en av Sveriges mest framstående djurmålare, blev känd för sin förmåga att få djurens rörelser och naturens skönhet. Hans verk präglades av en djup förståelse för djurens beteende och deras naturliga miljöer.

Visst är det så att Liljefors målningar känns levande och autentiska? Han var duktig på att använda ljus och skugga för att framhäva detaljer, det bidrog till att skapa en stark atmosfär i hans konst. Hans stil påverkades av såväl impressionismen som den svenska naturen. Han har lämnat ett bestående avtryck inom djurmålningens värld.

Liljefors (1860 – 1939) använde huvudsakligen oljemålning som sin teknik, det gjorde det möjligt för honom att uppnå en rik färgskala och detaljerade mönster. Men han experimenterade också med olika penseltekniker för att fånga ljus och rörelse, liksom för att framhäva texturer i djurens päls och omgivningar, få till skarpa kontraster mellan ljus och skugga. Det gav hans verk en dramatisk effekt. 

Många har sitt arbete som en modell för att kombinera teknik med en djup känsla för natur och djur. I början av präglades hans arbete av en realistisk och detaljerad approach, han fokuserar på att få djurens exakta utseende och beteende. De sena målningarna visade en ökad känsla för atmosfär och rörelse, där han inte bara avbildade djur utan också deras interaktion med miljön: hans verk blev ännu mer dynamiska och uttrycksfulla.

Fredrik Sjöbergs nya biografi om Bruno Liljefors (Albert Bonniers förlag, 2025) skänker läsaren en djup inblick i konstnärens liv och verk. Den utforskar hans tidiga år, utbildning och de influenser som formade hans konstnärliga utveckling. Sjöberg belyser Liljefors relation till naturen och hur detta påverkade hans djurmålningar. En kombination av personliga anekdoter och konsthistoriska perspektiv ger läsaren en komplett bild av Liljefors som konstnär och som individ. Visste du att han en tid bodde på Kungsholmen? Jo, han hade de tre översta etagen i Sportpalatset vid S:t Eriksbron!

En rastlös nomad, ständigt beredd att flytta från slott och kojor, triumfer och katastrofer, enorma rikedomar och djup nöd. Han fick 13 barn med två systrar Olofsson, som han gifte sig med i tur och ordning (det gav inte alltid lugn och ro).

”Fredrik Sjöberg laddar sin egen bössa med naturkännedom och humor. Jag har nog aldrig läst en så underhållande biografi på svenska som Sjöbergs bok om Liljefors”, skrev Svenska Dagbladets recensent. Och i Upsala Nya Tidning lät det: ”Sjöberg har skrivit en härlig, rolig och varm bok som gör människan av en av Sveriges mest kända konstnärer.” I detta instämmer helhjärtat Drakens

Bengt Magnusson