Mina tankar i en tid med coronapandemi
Jag tillhör själv riskgruppen 70+, men har inga bakomliggande sjukdomar och en blodgrupp som är underrepresenterad i coronastatistiken.
Folkhälsomyndighetens rekommendationer har blivit min bibel och jag följer den och förändrar mitt beteende i takt med att rekommendationerna ändras.
Jag vet att det finns väldigt många äldre personer som tar den här pandemin på allvar, men det finns också många äldre som vistas på platser som innebär en onödigt stor risk att bli sjuk.
Många yngre verkar inte ens känna till att det är en pandemi och att man skall undvika nära kontakter med andra människor, förståeligt till viss del då de förmodligen inte läser dagstidningar eller ser på nyhetssändningar på tv.
För oss 70+ har livet blivit lite av ett tråkigt och ledsamt pussel som man tvingats att lägga, lite beroende på vilken datakunskap man har och även plånbokens storlek.
De som har det värst är de som har ringa datakunskaper och en liten plånbok, de får helt förlita sig på andra människors välvilja att ställa upp. Har man ingen som kan ställa upp så blir det en svår isolering eller att man får strunta i Folkhälsomyndigheten och utsätta sig för de risker det innebär att vistas i den offentliga miljön.
Har man däremot en hyfsad datorvana så kan man köpa allt från mat till kläder med mera på nätet till oftast högre pris än i butik, vill man sedan ha det levererat till dörren så tillkommer oftast en saftig fraktkostnad.
Några företag skall ha en eloge för att man underlättat för kunden och inte tar ut några fraktkostnader eller ganska låga, samt att man kan få varorna levererade hem till bostaden. Vissa levererar till bilen utan att man behöver gå ur den, vilket givetvis innebär att man måste åka till butiken.
Apotea, Biltema, Jula, Netonnet, IKEA, vissa Ica-butiker, Coop är några av de butiker som har varit på bettet och förstått vad kundnytta är.
Det är alltså en stor skillnad på hur man klarar det dagliga pusslet enbart beroende på plånbok och datavana.
Jag är oerhört tacksam för att Folkhälsomyndigheten värnar om oss 70+, men det finns en inte obetydlig risk att isolera gamla människor, som rimligtvis inte har så många år kvar, under så här lång tid.
Ensamhet, utanförskap och hopplöshet kan skapa psykisk ohälsa bland äldre människor och det verkar inte som om vare sig Folkhälsomyndigheten eller någon annan myndighet eller våra folkvalda har funderat så mycket kring det.
Det är kanske dags att börja fundera på hur man kan göra för att bryta isoleringen för oss äldre, kanske gratis andningsskydd och visir, samt att vi givetvis håller de avstånd som redan gäller alla medborgare.
Eftersom jag inte är expert inom området så vet jag inte heller vilka rekommendationer som är de bästa, men mer än vad man presterat hitintills vore önskvärt för att göra livet lite lättare för oss äldre.
Många går nu och hoppas på ett vaccin, och i bästa fall så finns det framme någon gång i början av nästa år så om man har tur så kan man vara vaccinerad till nästa sommar. Om det nu inte visar sig att vaccinet inte biter på oss äldre och vi blir utan och får fortsätta i ensamhet.
Jan Erik Axman