En småsnöig decemberkväll samlades snapssugna seniorer för att lära mer om vår traditionella nordiska spritkultur.
Håkan Fehne berättade brännvishistoria, hur vin destillerades och användes till kruttillverkning. Från 1500-talet användes spannmål i framställningen av brännvin och kunde ätas med sked som soppa, därav namnet sup. Man lärde sig att krydda det med tex kummin och ansågs då vara ett botemedel mot alla slags krämpor. En Västeråsbiskop skrev en läkebok i ämnet. Husbehovsbränning blev vanligt, förbjöds i perioder men kunde inte stoppas.
Grevinnan Eva Ekblad kom på att använda potatis som råvara till brännvinsproduktion och blev invald till vetenskapsakademin som första kvinna på 1700-talet. 
Man lärde sig att rena spriten bättre och 1869 kom det första varmreningsverket till stånd på Reimersholme. L.O Smith lanserade Absolut renat brännvin. De mindre brännerierna försvann så småningom i och med Vin och spritmonopolets införande ändå fram till EU inträdet 1995. I dag finns 97 producenter av destillerade drycker i Sverige. 
Vi fick smaka fem olika snapsar, två som passade till sill. Två andra, passade bäst till skinka och avslutades med en besk som var bra efter maten. 
Till varje snaps sjöngs en snapsvisa som är del av den nordiska brännvinstraditionen som sträcker sig från Ryssland till Finland, Sverige och Norge. Danskarna dricker också men kanske inte sjunger lika ihärdigt.
Text: Pirkko Nilsson
Foto: Torolf Nilsson