Månadsmöte mars 2019
Som brukligt inleddes mötet med att ordf. Uno Ahlström hälsade alla välkomna och informerade om att kommunen kommer att erbjuda alla 65+ på en datakurs på en dag. Kommmunen har också broddar kvar att hämta ut för den som är 75+. Han berättade också att kommunalrådet Mattias Lindkvist tillsamman med 3 andra kommunalråd besökt Norge för att informera sig om hur man löst frågan med bankkontor på småorter där. Allt detta information från mötet mer KPR (kommunala pensionärsrådet).
Så inleddes kvällens program med Stina Hellqvist som initiativtagare och en stor publik hade kommit för att ta del. Stina fich idén när hon följt allt som rapporteras om de ensamkommande flyktingbarn som anlänt/anländer till Sverige. Det har ju hänt tidigare när ca 70 000 finska barn skickades till Sverige.
Stina berättade hur hon tillsammans med sin familj följde 2:a världskrigets utveckling framför radioapparaterna. De äldre bröderna var nästan alltid inkallade och placerade vid den norska eller finska gränsen. Ett upprop kom att svenskar skulle öppna sina hem och ta emot finska barn. Och det gjorde man i Stinas hem. Dit kom Anna-Inez Kalonki. Även i Ransäter/Munkfors öppnades hem och med på mötet för att berätta ikväll är Tapani Rostedt och Pauli Björklund, båda kända munkforsprofiler idag.
Tapani från Björneborg sattes som 5-åring tillsammans med sin syster på båten i Åbo för färd till Stockholm. I den kalla krigsvintern -42 frös båten inne och man fick vänta 4 dygn på isbrytare. Flygplan släppte ner förnödenheter till båten som var fullastad med barn. Färden fortsatte med tåg. Vid Ransäters station satte man av Tapanis syster Terttu men inte Tapani.Detta blev ett stort trauma för systern som lovat mamman att inte släppa sin brors hand. Hon upprepade ordet Tapani med allt större panik under en hel vecka innan någon såg sambandet med Tapani så de kunde återförenas i Munkfors dit Tapani färdades. Han blev mött vid tågstationen och fick åka spark till Tallåsängen där han kom att bo. Han lärde sig svenska snabbt men glömde finskan. När han återsåg sin mor och syster efter 13 år kunde de inte tala med varandra. Tapani valde att bli svensk medborgare vid 18 års ålder och har berikat Munkfors sedan dess.
En tidstypiskt klädd docka med Tapanis verkliga namnlapp som alla barnen fick. Han hade också en liten resväska med en smörgås, ett par strumpor och en leksak.
Pauli Björklund kom från Kallajokki 3/6 -42 i en ålder av 4 år 7 mån. Han minns ingenting av resan över eller tiden innan. Men han blev hämtad på Ransäters station och fick sitta på en pakethållare bakpå en cykel hem till Tjärne och familjen Björklund. Hans första minne är när han blev upplyft och fick sitta på hästryggen. Då var det som om en lampa tändes, säger Pauli som trivdes fint på gården. Och de med honom. Så fint att när det började talas om att han skulle behöva återvända sa farfadern " att om Pauli måste åka så åker jag också".
Paulis mor hade dött när han bara var 5 månader och han bodde hos släktingar. Han hade halvsyskon men det tog 52 år innan han återsåg Finland. Han såg många gravar med unga människor. Bl. a. sin egen fars.
Tapani håller på Finland i idrottsliga sammanhang medan Pauli säger att om Sverige och Finland möter varandra så kan han inte förlora.
Tapani Rostedt och Pauli Björklund
Anna-Inez Kalonki kom från Kusamo. Hennes pappa stupade i kriget 39-40 och mamman blev ensam med 5 barn. Anna-Inez blev hämtad men blev sjuk på vägen och placerades på sjukhus i Uleåborg. Ensam utan att någon visste att hon var där. Varje morgon hörde hon tyskarna marschera på gatan nedanför sjungande och skramlande med sina vapen. Hennes tydligaste minne av den vistelsen var juldagsmorgonen då hon fick en tallrik med alldeles vit gröt med en stor smörklick i! Det var en stor lyx och hon fick också sitta i läkarens knä. Sedan hämtades hon och sattes på ett tåg fullt med barn. I Haparanda överlämnades till svensk personal togs till Boden för att avlusas. Sedan vidare till sin destination där hon möttes av Stina Hellqvists mor. Hon fick många fina år som ett syskon i familjen. Hon kom åter till Finland efter kriget men återvände till Sverige och familjen Hellqvist -49.
Hon har lärt finska på kurser i Sverige och har varit många gånger i Finland ibland tillsammans med sin son Peter Hultqvist som också är Sveriges försvarsminister.
Gemensamt hade man tagit med bilder, pass, exempel på finskt hantverk m.m Mest hjärteknipande var nog den docka i pojkstorlek, klädd i tidstypiska kläder och med Tapanis autentiska namnlapp om halsen och hans lilla resväska.
Anna-Inez Kalonki
Stina Hellqvist och Tapani Rostedt