Planerad vandring i Oxhagen den 24 maj fick tyvärr ställas in p.g.a regnväder.

Vi hoppas på bättre väder våren 2025!
                                                 

SPF Seniorerna Jernet Natur&Kulturvandring 14 juni Elsarbo-Norrtorpen

Vandringen med start på Elsarbo samlade den 14 juni 8 damer och 8 herrar.
Våra guider denna vandring var Hans Gustavsson, Anneli Eriksson och Camilla Stark. Mycket uppskattat och faktafyllt. Stort tack.

Vi startade vår vandring vid Elsarbo och tog skogsvägen mot Norrtorpen. Vi vick veta allt om hur Elände och Uslamitt fått sina namn av gruvdrängarna en gång. Ett av torpen hade Anneli köpt och flyttat hit permanent. Hon hade en hel del information från husets historia att berätta. Flertalet hus i området vid Norrtorpen var från 1700-talet och hade bara kök och kammare. En tidigare tvättstuga fångade vårt intresse och den nu fallfärdiga byggnaden hade varit i drift så sent att man fått el indraget. Vi stannade även och fick lite historia bakom det nergångna huset som familjen Stark en gång haft. En bild här visar hur det vackra huset nu förfaller alltmer och trädgården med fruktträd som växer igen. Nuvarande ägare avled under vintern 2024 så framtiden är oviss.

Så var vi framme vid nästa mål på Norrtorpen, den berömda orgeln. Den i bygden välkända Alfred Blom ägnade all ledig tid till att bygga en kyrkorgel i ett hus allt för litet för denna pjäs. Inspirationen fick han från Uppsala Domkyrkas pampiga orgel från sent 1800-tal. Alfred cyklade ner till Uppsala föra att lyssna på Åkermanorgeln och tog med sig sina minnen hem och började bygga pipa för pipa för hand och sätta samman sin orgel. Den fick slutligen 76 pipor och möjligt spela i 14 stämmor från klaviaturens 2 manualer och pedaler. På 1940-talet var det en fungerande orgel men utrymme för ytterst få åhörare. Livet avslutades tragiskt när Alfred omkom i Dannemora gruva i samband med ett fall 1949. Nu står den hembyggda orgeln tragiskt nog och förfaller i det lilla huset.

Slutligen landade vår grupp i Elsarbo där Camilla Stark tog emot oss och berättade familjens spännande liv på gården. Detta var vårt andra besök och idag har de totalt 600 hönor som värper bort emot 600 ägg per dygn. Handplockas så klart och säljs. De hade även ett 20-tal nötkreatur och 40 får, samt bikupor så de kan slunga honung och har till försäljning. Deras butik är öppet alla dagar och med Swish betalar man för de varor man köper. Driften de bedriver kallas Regenerativt jordbruk vilket innebär inriktning på kretslopp, jordhälsa och biologisk mångfald. Dessa två ungdomar, som bara är i 30-årsåldern, har stora planer. Camilla och Kennys tankar är att utvecklas vidare och köpa mer mark och satsa helt på sitt regenerativa jordbruk.

Där avslutades vandringen med kaffe på stallbacken i solsken. Vilken fantastisk dag vi fick och stort tack till våra guider och alla som deltog.

Text&Bild Jan Edenqvist © SPF Seniorerna Jernet

SPF Seniorerna Jernet Kultur och Naturvandring 2024-08-02.

Dannemora gruvor

Den 2 augusti samlades vi 14 medlemmar, lika många herrar som damer, i SPF Seniorerna Jernet vid Mineralmuseet för en guidad vandring och besök i mineral- och gruvmuséerna. Här lite kort information om rundan och bilder som säger desto mer.

Vi startade med Mineralmuseet. Där finns en mycket stor samling mineral från hela världen. Samlingen har skänkts till kommunen av Sten Niklasson. Några få av stenarna kommer från Dannemora. Det visades upp järnmalm från Dannemora, svartmalm eller magnetit, kraftigt magnetisk kunde vi testa med en magnet. Där finn även blodstensmalm eller hematit, brunröd till färgen, men som inte förekommer i Dannemora.

Gruvan med malmbrytning har anor långt före det gåvobrev som uppvisades. Det talar om Silverberget i Film och är daterat 1481, men säger inget om järnmalm.

Det är emellertid den ovanligt fina järnmalmen, med en järnhalt på ca 50%, som gjort Dannemora så betydelsefullt.

Vi vandrade ut i gruvområdet fram till Klockstapeln omgiven av den svarta ”varpen”, stenar som tagits upp ur gruvan, men inte bedömts innehålla tillräckligt med järn för att sändas vidare för smältning. Vi kunde dock konstatera att magneterna fastnade på en del av stenarna, som alltså innehåller en del järn trots att de valts bort.

Gruvtorget var tidigare centrum i Dannemora. Hit kom man med vedtransporter för brytningen och vintertid med slädar för att hämta den tunga malmen. Smältning och vidarebearbetning av malmen skedde på de många järnbruken runt om i Uppland där vattenkraften fanns.

Kring gruvtorget fanns tidigt gruvfogde, läkare, sjukstuga, apotek och skola. När järnvägen kom till Dannemora 1874 kom samhällets centrum att förflyttas söderut till området kring järnvägsstationen. Hotell, affärer och bostäder byggdes där. Det var Dannemora som blev centralort och fick ge namnet till den gemensamma kommunen, när Dannemora, Film och Morkarla skulle bilda gemensam kommun. Apotek och läkare flyttade inte till Österbybruk förrän på 1970- respektive 1980 talen.

Invid klockstapeln ser vi nu Storrymningen, ett hål 200 meter långt, 60 meter brett och 150 meter djupt. Det bestod ursprungligen av flera gruvhål skapade med tillmakningsmetoden. Genom ras av mellanliggande väggar har detta stora gruvhål bildats. Invid storrymningen kan vi se platsen för en gruvlave som brann ner 1960 och har aldrig återuppbyggts. Den stod över ett 350 meter djupt schakt.

VI stannade och tittade på några av gruvhålen och ett av dessa användes för besök av kungligheter och andra prominenta gäster. I en speciell sammetsklädd tunna, som finns att se på museet, hissades kung Oscar II ner 1875, i samband ned sitt besök för att inviga järnvägen. Carl von Linné besökte Dannemora under sin studietid och har skrivit till sin professor om detta.

De som arbetade i gruvan fick oftast klättra ner på långa stegar.  Många kvinnor och barn arbetade i gruvan, då periodvis många män var beordrade ute i krig.  Från 12 års ålder betraktades man som vuxen.

Problemet med vatten i gruvan var stort, speciellt med tanke på den sjö som fanns alldeles intill. Man byggde murar, försökte sänka nivån i sjön och arbetat med uppumpning av vattnet. Under flera hundra år drevs pumpar av en stånggång med stora underhållsarbeten. En bild visar ett vändbrott för att byta riktning på stånggången.

Man försökte också lösa problemet med Sveriges första ångmaskin, den fungerade inte och drog ofantliga mängder av ved varför den skrotades efter bara några år. Huset där den stod finns kvar och en skylt på huset berättar historien.

Många gruvhål efter malmbrytningen finns synliga, men numer inhägnade så bäst är att gå med en guide för att se detta. Spår av gamla trägolv och andra träkonstruktioner syns på vissa ställen.

Ett av de första gruvhålen, en silvergruvfyndighet syns nu mest på en informationsskylt.

Så avslutades vår vandring med ett besök i Gruvmuseet som Hembygdsföreningen svarar för. Där finns mängder med föremål och utrustning man använt genom tiderna. Väl värt ett besök. En modell av gruvan visar på hur gångar och fyndigheter finns i förhållande till nuvarande gruvlaven. Laven är 72 meter hög och det djupaste gruvschaktet är 620 meter.

Så småningom ersattes tillmakningsmetoden av sprängning med krut och senare dynamit och det var först då som man kunde börja med underjordsbrytning.

En trevlig runda med bra guidning. Tack till alla som kom och stort tack till Inger.

Guide Inger Ganea

Text och Foto Jan Edenqvist © SPF Jernet