Ordföranden har ordet

Uppdaterades: 23 mars 2020

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

MARS – APRIL 2020

Den andra dagen i mars, då årsmöte och konstituerande möte hade ägt rum,
började jag skriva på mars månads "krönika". Styrelsen hade fått en ny sekreterare i Birgitta Olby, Kristina Rudolph var utsedd till ny ledamot i styrelsen.

Vi hann starta mars månads verksamhet med uppskattade föreläsningar om vallonska rötter och brännvinskungen Smith. Sedan ändrades vår planering helt i med corona-virusets spridning i vårt samhälle. I samma ögonblick gick vår hemsida ner, och information via webben avstannade tills nyligen. Därför publicerades inte någon mars-krönika. Men här kommer en "två-månaders variant" i stället.

2020-talet har börjat minst sagt besynnerligt. Vintern har varit mörk – snön kom knappt; det som kom försvann lika fort som det kom. Vi såg fram emot vårljuset. Nu
sitter vi mestadels hemma, får matleveranser till dörren via anhöriga eller livs-medelsdistributörer, och undrar hur kunde detta hända och det så fort?

Det är fint att vi kan ses på promenader i grannskapet och växla några ord på behörigt avstånd. Det är en svår tid för oss alla – vi är inte så vana vid att få vår frihet begränsad, särskilt inte av en sådan osynlig och ovälkommen gäst, som detta virus.

När jag suttit här hemma har många minnen trängt sig på och särskilt ett har gjort sig påmint. Jag och mina tidigare arbetskamrater hade rest till Tallinn. I den gamla staden fanns en kyrka som vi besökte. Där satt en äldre man vid ett bord som tydligen vaktade kyrkan. Till vår glädje såg vi att där fanns ett altare i trä tillskrivet av Bernt Notke, välkänd senmedeltida träskulptör.

När mannen hörde att vi talade svenska fick vi möjlighet att närmare inspektera det vackra arbetet. Estland hade precis blivit fritt från Sovjetunionen och den gamle mannen talade om att han var pensionerad geografilärare. När vi berättade att vi kom från Linköping kommenterade han - till vår förvåning - att den staden låg söder om Norrköping. Hur kunde han veta det, undrade vi. Vi bjöd honom genast att besöka oss i Sverige – det var ju fritt att resa. Nej, sade han, jag har rest på mina kartor hela mitt liv och det fortsätter jag med.

Med denna bild av begränsad frihet känns det lättare att bära denna ofrivilliga, tidsbegränsade karantän. Vi klarar detta vi med, inte sant? Glöm inte att ringa en vän eller två! Vi behöver litet uppmuntran litet till mans!

Den 29 mars börjar sommartiden, och påsken – den i mitt tycke kravlösa, ljusa
högtiden - lyser upp april. Före påsk är det tänkt att distriktsstämman ska gå av
stapeln – som videokonferens om det går att ordna.

Vi går mot allt ljusare tider – må det också gälla bekämpandet av corona-viruset!

Vi ses!

Monica Ungerholm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerades: 12 november 2018 Uppdaterades: 23 mars 2020