Minnesvärda dagar i Belgrad
I månadsskiftet april-maj gjorde SPF-föreningarna Grindslanten och Tunasol en gemensam vårresa till Belgrad, Serbiens huvudstad.
I Belgrad rådde full försommar, 29 varma grader och fullt utslagna träd i parken framför hotellet. Gruppen om 25 nyfikna resenärer inkvarterades på fyrstjärniga Hotel Exelcior, beläget mitt i regeringskvarteren och snett emot Nationalförsamlingens (riksdagens) imponerande byggnad.
Vi möttes av vår reseledare och guide, Jelena Stankovic, som visade sig besitta oändliga kunskaper och berättelser om Serbiens vindlande historia vilka hon förmedlade med stor humor och inlevelse på utmärkt svenska. Sex olika språk är officiella och ska kunna användas av dessa minoriteter men det finns ännu fler. Det var lätt att förstå att på Balkan har många kulturer blandats under årtusenden, ofta under konfrontationer. Dagens Serbien är en del av det Jugoslavien som bildades efter 1:a världskriget. Efter 2:a världskriget befriades Jugoslavien från nazi-Tyskland av Titos partisaner. Tito blev det kommunistiska Jugoslaviens diktator som 1948 bröt med Stalin och gav kommunismen där ett ”mänskligt” ansikte. I efterkrigstidens Europa gav han Jugoslavien en framskjuten plats. Ett besök i Blommornas hus som är Titos mausoleum och rymmer hans stora marmorsarkofag var därför ett givet besöksmål.
Det märktes att det var populärt mål även bland Belgradborna. Belgrad, en av Europas äldsta städer, ligger där floderna Sava och mäktiga Donau flyter samman i ett imponerande flodmöte. Det beundrade vi från den stora urgamla Kalmegdanborgen belägen högt över floderna. Borgen uppfördes under många hundra år av olika härskare över staden och innan det osmanska rikets krigshärar intog den på 1500-talet. De turkiska sultanerna behärskade Belgrad och vattenvägarna under 350 år till år 1878 då turkarna slutligen kördes ut och Serbien kom under den Habsburgska dubbelmonarkin fram till och med 1:a världskriget. Där i en av Kalmeganborgens vackra restauranger avslutade vi förmiddagen den första dagen med att njuta av en god och riklig lunch vid ett skuggigt långbord.
Efter initiativ av en av resenärerna, ordnade Jelena så att de som ville gå på Operan och se mordet på Gustav III, dvs Verdis ”Maskeradbalen”, fick biljetter beställda. Ungefär halva gruppen såg fram emot operakvällen, men höll på att tappa bort tillfället genom att något hände i biljettluckan och vi fick biljetter till en balettkväll istället. Jelena ingrep när Bernice visade henne sin biljett. Operans direktör mötte oss i foajén och lotsade oss personligen till en bänk på parkett där alla fick sitta tillsammans. Tack, Jelena.
Vi fick också se den serbiska landsbygden när bussen förde oss norrut respektive söderut på två heldagsutflykter. Det som främst skiljer svensk landsbygd från serbisk är skogen. I Sverige finns stora skogar nästan överallt, medan i Serbien var det små områden och enbart lövskog såvitt jag kunde se.
Utflykten till Oplenac var ett besök i Serbiens historia. Trots den 350 år långa ottomanska epoken förblev Serbien en del av den grekisk ortodoxa kyrkan och man behöll sina kyrkor och religion fastän moskéer byggdes i städerna. Under tidigt 1800-tal började upprorsrörelser anfalla turkiska befästningar och 1878 drog sig turkarna tillbaka och en serbisk kung Karadordevic (Svarte Göran Persson är hans namn i svensk översättning enligt Jelena) utropades. Vi besökte denna första kungaätts gravkyrka och en senare kung Petars I enkla hem. Därefter lunch under jättestora lövträds svalkande skugga. Ännu en god och riklig lunch och med viner från kungafamiljens egen vingård och vinkällare.
Heldagsutflykten till Novi Sad, Serbiens näst största stad, hade bland mycket annat en fin cafégata, en fin glassgata och en finshoppinggata. Vi hann med samtliga aktiviteter. Det var lätt eftersom priserna var behagliga. Utanför Sremski Karlovci, som är en ort med många vinodlare, provade vi viner på en av gårdarna. Det lokala Bermetvinet är kryddat med örter och mycket populärt – det når ända till hovet i Buckingham Palace. Vid Fruska Gora, en låg bergskedja mellan Belgrad och Novi Sad besökte vi familjen Miljevids kombinerade jordbruks- och restaurangverksamhet. De övergav staden och lämnade sina arbeten för att skapa sitt familjeföretag där turister kan njuta av deras gårdsproducerade lokala viner och maträtter i en härlig lantlig miljö. Vi bjöds på tre rätter till förrätt bland annat goda dolmar. Till varmrätt en slags rulle med olika slags kött från fågel och gris, eventuellt nöt också inuti och mycket god buljongkokt potatis till. Desserten var glass och en chokladkaka till som var hård och varm utanpå och rinnande choklad inuti. Mycket gott! Vilken dag!
Med Jelenas berättelser uppstod ofta munterhet och med hennes goda ledning blev resan fem minnesvärda dagar i Belgrad!
Vid pennan Birgitta Sandberg