Stuckatörens hus

På 1880-talet växte Stockholm fort, berättade vår guide David Dahlbeck, museipedagog på Stadsmuseet. Befolkningen tredubblades och staden skulle moderniseras.

På Brunkebergsåsen byggdes Nalen, en kyrka och genom åsen en tunnel, som var ganska svår att göra på grund av all sand. Den som byggde tunneln byggde även Katarinahissen på Söder.

Även gatorna fick nya namn till exempel Birger Jarlsgatan, som tidigare hette Stora Träskgatan.

Stuckaturens hus uppfördes för eget bruk av Axel Notini 1883 och han flyttade in med sin familj 1884. Arkitekt var Valfrid Karlsson. Axel Notini var av italiensk härkomst och hans pappa var stuckatör. Han ville att sonen också skulle bli stuckatör, men sonen ville hellre bli operasångare. Men han gjorde som pappan önskade och blev stuckatör, en av de främsta. Exteriören på hans hus blev hans mästarprov. Axel gifte sig med Augusta och genom giftermålet fick han så småningom ärva både hus och tomt, inklusive en verkstad.

Familjens lägenhet bestod av fem rum och kök plus en pigkammare. Lägenheten var på 150 kvadratmeter. Till hjälp i hushållet hade familjen två pigor. Den ena bodde med sin familj i en annan lägenhet i huset och den yngre pigan fick pigkammaren innanför köket. Den yngre pigan var kvar i hushållet i nio år och blev sedan sömmerska. Barnen togs till stor del hand om av faster Lotta, som även hon hade en lägenhet i huset.

                             

Huset var modernt med indraget vatten och förutom en vedspis fanns även en gasspis. Vattentoalett fanns dock inte förrän i början av 1900-talet. I varje rum i lägenheten fanns det stuckaturer av olika mängd och slag och vackra kakelugnar.

Eftersom lägenheten är ett museum idag har möblerna plockats ihop från den tiden familjen bodde i lägenheten. Ingen enhetlig stil utan en blandstil.

I sovrummet ligger dock en linoleummatta i original från 1890-talet. Den mattan hade legat hemma hos en person i 100 år när Stadsmuseet fick reda på den!

All stuckatur i hemmet är i bevarat skick. Axels företag gick jättebra. Men så kom katastrofen. Axel hade skrivit på en skuldsedel och måste göra sig av med allt. Husen, sommarstället och allt möblemang. Huset köptes upp av ett katolskt företag och eftersom Axel hade behållit sin katolska tro, fick han flytta tillbaka till huset som hyresgäst.

1914 dog Axel och 1990 blev det en bostadsrättsförening i huset. 1992 köpte Samfundet S:t Erik Notinis paradlägenhet och överlämnade det som gåva till Stockholm stad och är nu ett museum.

Det fanns mycket intressant att titta på. Vår guide var kunnig och svarade på frågorna vi ställde. Det fanns mycket att titta på så det är värt besväret att göra ett besök.

MH