Det hela började på 30-talet, då ett antal herrar i Göteborg träffades för att diskutera vad man kunde göra för de äldre. Peter visade ett foto från 1938 med bara herrar i lokalen. De kom från 12 föreningar i Göteborg med omkrets.

Den 1 maj 1939 träffade de statsminister Per Albin Hansson och lade fram sitt ärende, som var en protest mot fattiga pensionärers ekonomi.

Tre saker stod på agendan:
höja folkpensionen
bättre äldreomsorg
bättre bostäder.

På den tiden blev de som inte hade egna pengar hänvisade till ”fattigstugan”. Den som inte hade ett eget hem kallades ”farbror” och blev omhändertagen.
Visserligen kom folkpensionen 1913, men bara till statstjänstemän och kommunalanställda.

Som en följd av mötet med statsministern bildades så Sveriges Folkpensionärers Riksförbund, SPFR den 5 september 1939. (Att det inte blev den 1 september var Hitlers frammarsch.)

Kvinnorna kom så småningom med i föreningen och den första kvinnliga ordföranden blev Alfrida Lindström, under åren 1949–52.

I början av 40-talet fanns det ca 500 000 ålderspensionärer i Sverige. 1947 fick 16 % fortfarande hjälp av fattigvården. Levnadsstandarden för de äldre i folkhemmet var låg. Strax över 90 kronor i månaden skulle man leva av.

På 40-talet var John Björnheden förbundets centralfigur. Han var ombudsman, sekreterare och redaktör för tidningen. Den allra första tidningen hette ” De ensammas tidning” men bytte så småningom till Veteranen. (Idag Senioren).

John Björnheden insåg att något måste göras för att få flera medlemmar och tack vare att syndikalister och kommunister satsade pengar kunde han åka runt i Sverige och bilda nya föreningar.

1946 fanns det även planer på att gå ihop med RO dagens PRO, men det misslyckades. Det har prövats flera gånger sedan dess med samma resultat.  1947 krävdes även full försäkring utan fattigvård.

50-talet blev det mera sociala kontakter. Den 1 januari 1955 anslöts pensionärerna till Försäkringskassan. ATP (allmän tilläggspension) kom och statliga bostadsbidrag.

På 50-talet hade förbundet dålig ekonomi och lågt deltagarantal, så när Viktor Törnberg från Edsbyn valdes till ordförande, flyttades kansliet till hans källare!  Men han såg därmed till att ekonomin förbättrades.

Mellan 60-och 80-talen hade förbundet krav på ett aktivt och rikt liv för pensionärerna och målet var att öka medlemsantalet. En ny socialtjänstlag kom och ålderdomshemmen blev servicehus. Ett lyft för omsorgen.

1986 blev förbundet SPF och på 90-talet lyfts förbundet till den moderna folkrörelsen som vi har idag. Ett opolitiskt förbund. Barbro Westerholm, välkänd för de flesta, blev vår förbundsordförande mellan åren 1999–05.

Den 1 januari 2015 tog förbundet namnet SPF Seniorerna.

Vilka framgångar har då SPF idag. Peter tog fram tre saker:

- Högt anseende
- Medlemsökning
- Great place to work.

Det höga anseendet kommer via en undersökning av SIFO. Förbundet ligger bland de sex bästa och fick ett diplom i juni.

1999 hade SPF 200 000 medlemmar. Idag drygt 205 000. Det blev ett stort medlemsbortfall under covidperioden, vilket drabbade även andra förbund. För tio år sedan hade PRO 410 000 medlemmar. Nu ligger vi ganska lika.

Kansliet är en mycket bra arbetsplats, framhöll Peter. Det är certifierat. Det är även ett ”go” i föreningen. Det finns en framtid.

MH