Det var också premiär för Historiska museets guide Elisabeth Ryd, en premiär hon skötte med glans.

En vandring inte så lång mätt i meter men desto längre mätt i historia och information. Vi vandrade helt enkelt runt kvarteret Krubban, där den mest kända byggnaden idag är Historiska museet. Det var en vandring som tog oss genom flera århundraden.

Kvarteret Krubban har kontakt med Linnégatan, Narvavägen, Banérgatan, Storgatan och Styrmansgatan, mer östermalmskt än så kan det knappast bli, och vi kan här följa utvecklingen från det lantliga och fattiga Ladugårdslandet till det mer fashionabla Östermalm.

Långt tillbaka var det verkligen ett ladugårdsland med kungsgårdar som skulle förse hovet med mat. I början av 1800-talet köpte Kronan delar av området och byggde kaserner och stall för att ge plats åt Kungliga Livgardet till häst. När kasernen invigdes var den Stockholms största byggnad efter Slottet. Militären lämnade området 1927, och man bestämmer att här ska man bygga ett historiskt museum, som fick sitt utseende av arkitekterna Bengt Romare och Georg Scherman. Det invigdes 1943. Nu kunde man flytta in de samlingar som tidigare inhysts i Nationalmuseet. Idag delar Historiska museet lokaler med Ekonomiska museet, som flyttade in förra året. Historiska museet har omkring 170.000 besökare per år.

Vi lämnar museet och går ut i solen, uppför en kort trappa och kommer bakom museet till en verklig idyll. Här finns en fin lekplats för de små med pittoresk bebyggelse i form av 1600-tals husgavlar, små röda stugor och en väderkvarn allt för att sätta barnens fantasi i rörelse. Lekplatsen kom till efter ett medborgarförslag 2015.

I kvarteret Krubbans västra område ligger delar av greve Gabriel Oxenstiernas malmgård kvar med anor från 1600-talet. Oxenstierna fick 1646 tomten som gottgörelse för en annan tomt som han förlorat genom gaturegleringar i staden. Sonen Gabriel Oxenstierna ärvde tomten men lät den stå obebyggd och först när greven dog år 1700 byggde hans änka grevinnan Elsa Barbro Sparre malmgården och bodde förmodligen där på 1720-talet.

När gården var färdigbyggd fanns här även tre flygelbyggnader som inrymde kök, stall, brygghus och vagnshus. Här fanns också svinstia, fähus, en bostad för trädgårdsmästaren samt en kvarn. Malmgården köptes av greve Carl Gustav Spens och senare av repslagaren Olof Roselius.

År 1829 brann huvudbyggnaden ner, men de tre flygelbyggnaderna klarade sig och finns kvar än idag och köptes av Kronan 1831 för att tjäna Kungliga Livgardet till häst. Idag har olika företag kontor i byggnaderna.

Det sista stora pestutbrottet i Stockholm, som bröt ut 1710 innebar att 40 % av befolkningen dog, omkring 22.000 människor. Det drabbade det här fattiga och tätbefolkade området särskilt hårt. De döda vräktes ned i gropar, och än idag hittar man lik från denna tid. På 1800-talet drabbades staden av koleran. Fortfarande var de hygieniska förhållandena usla. Det recept på senapsplåster som vår guide läste upp torde inte ha hjälpt mycket.

Så har vi tagit oss igenom 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet. Vi går försiktigt ovanpå pestkyrkogården och lämnar kvarteret, som i sin helhet bortsett från en förskola har förklarats som byggnadsminne.

Vid pennan Karin Bökman