From Kenya with love

Uppdaterades: 20 mars 2018

Läs Margareta Hjalmarsdotters reportage från Kenya

- När du läser detta befinner jag mig vid ekvatorn, närmare bestämt i Mombasa, Kenya. Min favoritplats sedan 1970-talet då jag och min familj bodde här permanent. Jag arbetade på Ambassaden/Sida i Nairobi men hade också frilansuppdrag för bl a Sweco, UNESCO och Svenska Skolan. Här växte mina två barn upp och de, liksom jag, blev totalförälskade i Kenya, detta otroligt vackra land, som växer så det knakar. Nativiteten är på tok för hög, bland de högsta i världen. Ca 50 % är 20 år och yngre. Så det sjuder av energi, överallt. Numera trängs drygt 46 miljoner människor framför allt i Nairobi men även i kuststaden Mombasa och i Kisumu vid Lake Victoria.

- Kenya blev självständigt 1963 efter hundra år av brittiskt kolonialstyre. Det är en utpräglad marknadsekonomi - i mörka stunder kallar jag systemet för mördande kapitalistiskt.

- Kenyanerna är oerhört kreativa och det finns inte en sak eller bil eller klocka som inte kan lagas. Men här existerar inga sociala skyddsnät förutom familjen eller klanen vilket betyder att det finns väldigt få seniorer, de gick bort i HIV på 80/90-talet. HIV/Aids liksom malaria är stora hälsoproblem.

- Idag är endast ca 3 % av kenyanerna 70 år och över, ca 4-5 % är över 60!

- Jag älskar Kenya, detta land av kontraster och ytterligheter. Å ena sidan en skriande fattigdom i s k shanty towns, där hundratusentals människor trängs i hyddor av plast, kartong och plåt. Inga eller få sanitära möjligheter, lera, jord och mänsklig utsöndring rinner mellan husen. Å andra sidan en bit bort, en mallig och ogenerad uppvisning av rikedom i form av praktfulla hus, enorma egendomar, bilar och smycken. Man bor bakom stängsel och murar med beväpnad vakt vid porten. Så kriminaliteten är utbredd liksom korruptionen.

Jag älskar Kenya trots det. Trots total brist på punktlighet och en byråkrati som gör en smått galen. Trots bristen på lärare, skolor, bra sjukvård och inte minst på bostäder och jobb.

- Politiskt är landet ganska stabilt med afrikanskt mått mätt, men det sjuder under ytan. Tribalism är ett sorgligt kapitel i Kenyas historia. Det här är inget "lagom" land. Språken är många men i huvudsak swahili och engelska. Grannarna, främst Somalia, skapar kaos och terror vid sina respektive gränser.

- Glädjeämnena är dock många, en växande medelklass, en förvånansvärt frispråkig press, totalförbud mot plastpåsar, barnen går i skolan och 80 % är läs- och skrivkunniga.

- Klimatet är helt fantastiskt. Som högsommardagar i Sverige. Solen går upp 07 och ner 19. Nairobi ligger högt, ca 1800 m över havet, och har en jämn temperatur på 23-28 grader, med lite kyliga nätter. Mombasa ligger vid havet och har tropisk värme och hög fuktighet. Något som är hemtamt för oss som är födda före 1967 är att man kör till vänster på gator och vägar (fast inte alltid, körkunnigheten och -skickligheten kan diskuteras upphetsat, länge och mycket).

- Jag älskar Kenya med alla dess färger som är så mycket intensivare här, himlen är blåare, gräset grönare, blommor och klädprakt nästan bedövande i sin färgrikedom.

- Det sociala livet är minst sagt vitalt. Trots den officiellt ganska konservativa och traditionella livsstilen har man en ganska så lättsinnig inställning till sex. Män får ha flera fruar och de flesta har en liten hejsan-svejsan och låt-gå-mentalitet till sexuella kontakter. Någon jämställdhet är inte aktuell, även om kvinnor når höga positioner både politiskt och i affärslivet. Kvinnorna är dock själva ryggraden, här och överallt i Afrika. Dom är navet i hela tillvaron. Och så vackra med en hållning som väcker avund!

- Leendena är kritvita och ständiga, glädjen över och vänligheten mot oss 'mzungus' - vita albylliknande personer som jag - är handfasta och naturliga. Alla hälsar "jambo, karibu sana" – hej och mycket välkommen – minst hundra gånger per dag. Den afrikanska nyfikenheten på vem du är, hur många barn du har och var du kommer ifrån vänjer man sig vid och den blir upptakten till många glada kon-versationer.

- De stora inkomstkällorna är turism, kaffe och te. Våra snittblommor hemma importeras i stor utsträckning från Kenya.

- Vad gör man då här som senior lady på långsemester? Eftersom jag älskar Kenya-kustens milsvida och kritvita stränder, vajande palmer och dessutom har indiska oceanen precis utanför dörren, så badas det! Detta turkosblåa hav lockar till ständiga snorkelturer med sin tystnad, sina korallrev och sin mångfald av fisk.

- Här lever jag ett lättsamt barfotaliv med nästan inga kläder. Umgås, läser, yogar, lyssnar på musik och bara "är". Att åka på safaris är magiskt, även efter säkert hundratals sådana. The Big Five - elefanter, lejon, noshörningar, leoparder och bufflar - kan ses i de stora parkerna Masai Mara, Tsavo och Amboseli. Plus tusentals andra djur och fåglar på savannen, i bergen och i sjöar. Tjuvjakten är dock ett stort problem där användningen av maskinvapen från helikopter inte är ovanlig.
Här finns Mount Kenya och Kilimanjaros snöklädda topp, savannen med horder av giraffer, zebror, gnu, gaseller och bufflar. Ett magnifikt Rift Valley, en 6000 km lång dalgång, som skär genom landet. Lake Nakuru med ett hav av rosa flamingos, det kenyanska konsthantverket i form av skulpturer, korg- och träsniderier, tyger, smide och mycket annat.

Det blev mycket om mitt Kenya. Min gamla Mor brukade säga "är hjärtat fullt
så talar munnen". I det här fallet så är det tangenterna som fått vara min röst.

Februari 2018 Mombasa South Coast.

Margareta Hjalmarsdotter
hjalmarsdotter@icloud.com

 

Publicerades: 20 mars 2018 Uppdaterades: 20 mars 2018