Bellmans Vänner, ibland Fredmans Vänner, kallar sig gruppen som består av Kenth Nyqvist, sång, som Fredman, Lena Hedström, flöjt, som Cajsa Stina, Kenneth Carlsson, basist och Fader Berg samt PO Saxe, gitarr och Fader Movitz.

Kvartetten, i tidstypiska kläder, tog oss med på en vandring i Stockholm under 1700-talets andra hälft. En vandring bland fattigdom, smuts, dryckenskap men så bjöd de oss på “odödlig naturlyrik.” Det var förstås “Vila vid den källa,” som säkert är Bellmans mest avhållna.

Vi fick höra ett urval av Fredmans  epistlar. Till “Så lunka vi” var det svårt att inte sjunga med, den har de flesta  sjungit till sill och snaps. “Nå, skruva fiolen," epistel nr 72  "Glimmande nymf.“

                        Gubben Noak

“Märk hur vår skugga” epistel 81 är mörk men lättades upp av  “Supa klockan öfver tolv". Och vem kan inte låta sig sig röras av” Fjäril vingad?”

Applåderna var varma och långa och vi bjöds den gamla dryckesvisan Gubben Noak som extranummer. Som grädde på moset kan nämnas att onsdagens konsert var premiär för gruppen i den här sammansättningen.

                   SPF-krav på bättre bussar

Före konserten lämnade Jan-Erik Carlsson, ansvarig för Regionens Pensionärsråd, RPR, lite information om verksamheten. Bland annat har rådet lämnat sina synpunkter på kollektivtrafiken. Det ska vara lätt att stiga på och av bussarna, hjälpmedel som rollatorer ska kunna tas med, hållplatsen vid Mälarsjukhuset måste flyttas närmare sjukhusentrén är några synpunkter, liksom mer anropsstyrd buss och taxi till landsbygden.

Text och bild: Eva Dalin