Den första delen av promenaden gick genom mjuka vägar och fåglarna kvittrade för fullt i skogen. Vi tog oss fram till en röd stuga med grillplats. Vi såg att stugan håller på att rustas upp, vilket ju är trevligt. Där tog vi vår fikastund i solen och med utsikt över Valdemaren. 

Lite gamla Flensminnen kom upp medan vi satt där på varsin sten. Det var bland annat gamla lärare vi minns från när vi gick i skolan, både de som var toppen och ett par andra som inte alltid var så trevliga att ha att göra med. Frid över deras minne! Efter fikastunden tog vi oss vidare längs en stig som övergick till ren vildmark med vindfällen kors och tvärs. 

Vi började med att gå runt dem och terrängen blev allt svårare att ta sig igenom. Vi övergav den stig som en gång varit och tog oss upp på höjden bland otroligt många stenar och stockar. Till slut så kom vi upp och tog samma väg tillbaka som vi gått dit på. Vi sa efteråt att vi var glada att ha klarat oss utan att behöva kalla på ambulanshelikopter. Efter två timmar, var vi trötta men nöjda efter eskapaden och tog vi oss tillbaka till bilarna för hemfärd.

(Text Inger Handberg, bild Ann-Britt Andersson och Inger Handberg)