Resa till Värmland 28-29 augusti 2019

Intresset för att följa med på en tvådagarsresa till Karlstad med omnejd visade sig vara stort, och på kort tid var alla platser upp-bokade. Vi var alltså 49 resenärer, som samlades mitt emot kommunhuset för vidare transport norrut. Som vanligt var det vår egen Kjell Ericson, som rattade fordonet förtjänstfullt.
Första stopp var på Rattugglan i Mariestad, där medhavt eller inhandlat kaffe förtärdes. Skönt med en bensträckare också! Därefter var det Restaurang Pasha i ett industriområde i utkanten av Karlstad som blev vårt nästa mål. Där serverades vi en välsmakande lunch, varvid vi fick välja mellan kycklingklubba och köttfärslimpa. Alla lät sig väl smaka och var mycket nöjda med måltiden.
Hotell Frykenstrand utanför Sunne skulle hålla oss med nattlogi, och fastän vi kom tidigare än avtalat, så var alla våra rum iordningställda och vi kunde ta dem i besittning. En stunds vila, kanske en kort promenad i omgivningen – hotellet ligger alldeles vid Övre Frykens strand och är otroligt vackert beläget – en dusch, och så var vi redo för nästa måltid, vilken serverades på hotellet. Torskrygg fick vi, och det smakade alldeles utmärkt, det också.
Mätta och belåtna äntrade vi så bussen igen, och nu bar det iväg till Berättarladan, där vi skulle se Eddan. Det är den gamla isländska sagan om asarna och vad de tog sig till som hade bearbetats för att spelas upp här i Sunne. Teatern låg verkligen i en före detta ladugård, så namnet var passande! Vi hade biljetterna klara, fina platser på bänkraderna 2-5, så vi hade alla möjligheter att ta del av det skådespelarna förmedlade. (En av dessa var för övrigt Jarl Kulles dotter Hanna.) Det var ett annorlunda teaterstycke så tillsvida att det bestod av en mängd olika fragment, som skådespelarna gestaltade med små medel på ett otroligt skickligt sätt, och vi fick oss hela asa mytologin till livs på ett par timmar.
Mellan de båda akterna var det en 50 minuter lång paus, och då drog vi oss tillbaka till bussen, där resekommittén överraskade oss med varsin liten påse med diverse godsaker i: några ost kex, små bitar av ost, ölkorv, vindruvor och en pralin. Till detta serverades Loka eller Cider för de som så önskade. Detta var ett uppskattat inslag i resan!
När vi lämnade teaterladan efter avslutad föreställning var vi uppfyllda av vad vi sett och upplevt, och nästan alla var väldigt nöjda med att ha fått ta del av detta och också väl medvetna om att man kanske aldrig på egen hand skulle ha sett föreställningen.

Andra dagen inleddes naturligtvis med en välsmakande och riklig frukost halv åtta, och halv nio var det så dags för nästa evenemang. En guide var anlitad, Göran Bengtsson, som talade den mest genuina värmländska man kan tänka sig, och den mannen kunde minsann sin Selma Lagerlöf. Vi åkte runt i trakten på vägar som författarinnan har skildrat i olika verk, inte minst i Gösta Berlings saga. Bland annat pekade han ut Ulvsby herrgård som stått modell för Ekeby, där majorskan i Gösta Berlings saga härskade. Vi for på slingrande småvägar och hela rundresan avslutades i Östra Ämteviks kyrka, där vi fick oss diverse pikanta berättelser till livs, och slutligen gick vi ut till familjegraven, där Selma Lagerlöf 1940 fick sitt sista vilorum. Det var både underhållande och informativt, det vi fick oss till livs, och Göran Bengtsson hade talets gåva i rikt mått. Skrattsalvorna avlöste varandra.
Efter avslutad rundvisning i Sunnetrakten for vi så till Karlstad, där lunch intogs på Scandic City. En riklig buffé, bestående av fläsksida eller wallenbergare med potatispuré eller en sorts potatissallad, tillsammans med massor av olika grönsaker, stod på menyn och alla försåg sig rikligen. Dessert med glass och konserverad frukt samt kaffe fullbordade måltiden.
Sedan var det så dags för det efterlängtade besöket på Sandgrund, det gamla danspalatset i Karlstad, som numera är museum och utställningslokal för Lars Lerins konst. Även här var en guide anlitad, som berättade om konstnärens något krokiga väg genom livet – bland annat har han haft ett drogmissbruk, vilket han kommit tillrätta med – och om hans konst och därefter gavs vi möjlighet att på egen hand vandra omkring i lokalerna och beundra det som hängde på väggarna.
Där hade man lätt kunnat tillbringa betydligt längre tid! Otroligt många olika typer av motiv krävde alla sin uppmärksamhet – inte minst var vi fascinerade av hans björkskogar och hans akvareller med bibliotek och arkiv, höga och långa konstverk mycket illusoriskt målade, vilka täckte en hel vägg. Kul! Besöket uppskattades oerhört mycket av oss alla, och vi imponerades av Lerins förmåga – ibland trodde vi att det han målat var fotografier, så skickligt var det gjort. Motiven varierade också stort. Än var det Lofoten med storslagen natur, och än målade silverfat i litet format, hus av alla de slag, pigtittare på byrå, ja, allt man kan tänka sig.
Men vi hade en lång resa hem framför oss, och halv fyra klev vi så på bussen igen och styrde kosan mot hemtrakten, denna gång på västra sidan av Vänern. Ett sista stopp blev det i Brålanda, där man hade möjlighet att köpa sig en kopp kaffe. Och som en sista överraskning hade resekommittén ordnat ett gratislotteri med tretton skänkta vinster, vilket naturligtvis uppskattades av resenärerna.
Lite trötta och uppfyllda av allt vi sett och varit med om anlände vi så till Svenljunga, efter att Karl-Åke Lagerkvist tackat resekommittén med Lena Djurfors som huvudansvarig samt Kjell Ericson för väl genomförd körning, och med varma applåder uttryckte samtliga resenärer sin stora uppskattning över en fantastiskt givande resa. /Ingegerd Barsenholt.