Resa till Göteborg tisdagen den 23 augusti 2016

Redan vid sextiden på morgonen samlades ett ressuget sällskappå parkeringen mitt emot kommunhuset. Chaufför var Kjell Eriksson, som säkert tog oss till Göteborg, dock inte utan en viss tidsspillan – en olycka hade inträffat på motorvägen någon mil före stadsgränsen, och där sniglade sig trafiken fram. Närmare 45 minuter tog det att ta sig de kilometerna!
Framme i Göteborg kördes vi till Volvo Torslanda, där en guide tog emot oss och vi fick placera oss på "Blå Tåget" för att se Från plåtrulle till färdig bil. Vi fick sedan en rundtur genom både karosstansningen och monteringshallen. Tyvärr stod många av banden stilla, eftersom vi kom när det var frukostdags samt interna informationsmöten för de anställda, men annars hade turen varit avsevärt kortare.
Fika, kände vi! Bussen förde oss till Volvo Museum vid Arendalsvarvet, och där fick vi en efterlängtad kopp kaffe och en fralla. Därefter var det fritt fram att beskåda de 8000m² stora museet, där de flesta av Volvos olika modeller fanns att beundra. Inte minst häpnade vi inför den modell i naturlig storlek som byggts av en XC90. Den var ihålig men vägde trots det lite över ett ton och hade tagit tre veckor att planera och fem veckor att sätta ihop!
När det drog ihop sig till lunch förflyttades vi till Mölndal och Kvarncaféet, som låg alldeles i anslutning till Mölndals Stadsmuseum, vilket stod härnäst på programmet. Där gick vi sedan och tittade bl a på gamla bruksföremål, och överallt kunde man höra "En sådan hade vi hemma, när jag var barn!" Dessutom fanns det samlingar av stolar, fabricerade i Lindome, och en gosedjursutställning. Jätteroligt och intressant!
Halv fyra var vi belåtna med alla nya intryck, och återfärden till Svenljunga påbörjades, denna gång utan trafikstockning. Under hemresan fick såväl Kjell, som kört oss, och Leif Barsenholt, som organiserat alltsammans, varsin välförtjänt applåd.
Trötta, men belåtna, trampade vi åter Svenljungas jord, och ser nu fram emot nästa utflykt, vart den än kommer att bära oss.

Ingegerd Barsenholt