Referat från Månadsträff 14 januari

Uppdaterades: 19 januari 2019

Månadsträff 2019-01-14 med föreläsning av Seppo Rapinoja


Årets första månadsträff inleddes med att ordförande Alice hälsade välkommen och tackade alla dem som ställde upp och hjälpte till vid Falkenbergsresan när mat inte kunde serveras vid Laxbutiken som tänkt var. Det blev i stället inköp av laxbakelser hos City-Gross och Håkan ordnade så att passagerarna fick sitta i skolans matsal och äta.


Så tog Seppo Rapinoja vid och började sitt föredrag med att berätta om hur hans familj, som härstammar från Uleåborg – en stad i Norra Österbotten i Finland, kom till Sverige. Föräldrarna, då med tre barn, anlände till Borås 1959 under den stora invandringen av textilarbetare från Finland. Där föddes Seppo fyra år senare. Familjen hade tänkt resa tillbaka till Finland efter några arbetsår men så blev det inte. Som många andra boråsare drogs hans familj till havet på somrarna och man campade nära havet – i Varberg, Falkenberg och Bohuslän – varje sommar.

I slutet av 60-talet visades Jacques Costeaus fina undervattensfilmer på TV och Seppo menade att dessa + alla somrar vid havet väckte hans lust att dyka och filma. Redan vid 17 års ålder åkte han till Sydamerika och var där U-hjälpsarbetare i två år. Vid 30 års ålder tog han dykarcertifikat. Han har bl a varit vid Röda havet 20 gånger, i Argentina, Filippinerna, Amazonas och så då Galapagosöarna som han hade som ämne denna kväll. Förutom detta intresse är han också keramiker och har en ateljé tillsammans med sin hustru.


Seppo beskrev först hur öarna kom till. Det var genom vulkanutbrott på havs- bottnen som öarna reste sig ur havet och på grund av de varma havsströmmarna som förde med sig grenar och bråte tillsammans med vindar som förde med sig fröer bildades så småningom en flora och fauna som är unik och som bara finns just där. Galapagosöarna har många endemiska (inhemska, lokalt begränsade) växter och djur. Öarna bebos mest av leguaner, och jättesköldpaddor men också av en sorts pingviner som klarar varmare klimat. Många olika fågelarter som har anpassat sig till just detta område finns också. Mycket skratt blev det när Seppo med hela kroppen visade hur vissa fågelhannar bar sig åt när de uppvaktade honorna.

Som turist får man bara sätta fötterna på bestämda stigar. Om ett djur ligger i vägen på stigen måste man kliva över djuret – man får inte gå vid sidan om stigarna. Dessa djur har inga naturliga fiender på öarna och är alltså inte vana vid att behöva fly och har därigenom inte heller någon rädsla för människor. Det är absolut förbjudet att klappa och mata djuren. Det var frestande för Seppo att klappa en stor leguan som vid något tillfälle klev rakt över hans ben när han satt och vilade, det kliade verkligen i fingrarna att få göra det sa han. Det var en fantastisk upplevelse att känna och se en stor, tung varan trampa rakt över ens ben.


Galapagosöarna har en gång varit fångkoloni. 1926 försökte en liten grupp norrmän starta en fiskfabrik på ön Santa Cruz men utan någon framgång och de fick ge upp efter tre år.


Öarna är till 97 % nationalpark som bildades på 50-talet. På de resterande tre procenten av ytan bor cirka 5 000 personer. Man har fullt fungerande samhällen med polis, bank, frisörer, butiker m m. Turister bor på båtar utanför öarna och snorklar och dyker från dem.


Vi fick höra skrämmande berättelser om hur människan inkräktar på djur och natur. Seppo beskrev hur människor jagar haj i de hajrika vattnen runt öarna. Det är hajfenorna som är åtråvärda. Man drar upp hajarna till ytan, skär av hajfenan och skickar sedan tillbaka hajarna i havet att möta en långdragen kvalfull död på havs- bottnen för utan fenan klarar de inte att simma. Så mycket som 100 miljoner hajar per år dör på detta sätt. För övrigt hävdade Seppo att hajar inte är så farliga som man tror, bara man uppträder lugnt och stilla så kan man komma nära dem utan risk.
Många ton tonfisk fångas med långrev, varvid delfiner också följer med och möter döden.


Seppo var full av berättarglädje och en timma försvann fort i hans sällskap. Han hade också ett viktigt budskap till oss som lyssnade: Var rädda om naturen och gör det lilla ni kan för miljön. Även om det kan tyckas vara små saker vi kan göra så gör det nytta om vi är många som gör dem.


Medan kaffe och ägg- och sillmackor dukades fram fick vi lite information från Erna om vårens resor. Cinderella-kryssningen 26-27/2 är i det närmaste fulltecknad men ett fåtal platser finns kvar. Hon upplyste också om att båtbolaget vill ha personuppgifter på dem som ska följa med. Om man absolut inte vill att de ska få det, så får man säga ifrån.

Resan till Falköpingtrakten och Dalén-museet 28/3 har några platser kvar. Strövtåg i bygden 15/4 är fulltecknad men till samma busstur den 16/4 finns det platser kvar. Gotlands-resan i maj är fulltecknad men 6-8 platser finns kvar till samma resa i juni. OBS! Programmet om Gotlands-resan som delades ut på julfesten gäller inte längre. Ni som inte fått det nya programmet om dagarna på Gotland i handen kommer att få det med posten.
Erna upprepade återigen vikten av att meddela henne eller Birgitta Alfredsson förändringar vad gäller telefonnummer och E-postadresser. Det är mycket viktigt att hon har rätt uppgifter så hon kan nå er när det gäller resorna.

I årets distriktstävling - Hjärnkoll - kom Horred på 1:a plats, Toarp på 2:a plats, Borås-3:an på 3:e plats och Bollebygd och Rångedala på 4:e plats.

Detta skrev Rosey

 

Publicerades: 17 januari 2019 Uppdaterades: 19 januari 2019