Referat från vandring onsd 18 febr 2026

Dagens vandring på ca 6 km utgick från Gudhems kyrka och klosterruin. 16 tappra vandrare hade mött upp denna något kylslagna morgon då temperaturen låg på närmare -15 grader, som dock mildrades av en från klarblå himmel värmande vintersol.
Gudhems klosterkyrka härstammar från tidigt 1100-tal och tillhörde ursprungligen Gudhems kungsgård, medan klostret grundades under andra hälften av samma århundrade, någon gång under 1160-talet, och var ett nunnekloster anslutet till cisterciensorden.
Efter att erhållit stora gåvor i form av gods bl. a. av kung Knut Eriksson som skänkte  Gudhems kungsgård med den tillhörande kungsgårdskyrkan till klostret 1175, och Katarina Sunesdotter (änka efter Erik Eriksson ”läspe och halte” (1216-1250), som testamenterade större delen av sitt mycket stora arv till klostret och bosatte sig där, utökades klosteranläggningen och även klosterkyrkan byggdes om.
Katarinas grav är belägen i klosterruinen. Gudhems nunnekloster uppnådde nu sin storhetstid under 1200-talet.
Under reformationen i Sverige då man bröt med katolska kyrkan och införde protestantismen hölls bl. a. den så kallade ”reformations-riksdagen” i Västerås 1527, där ett av besluten löd: ”kungen skulle till kronans bästa förfoga över kyrkans överflödiga inkomster samt överta biskoparnas borgar och slott”. Samma år drogs klostret in till kronan, och nunnorna fick leva av underhåll från klostrets före detta gods.
Året därpå 1528 skänkte Gustav Vasa bort klosteregendomen till riddaren Nils Olofsson , med garanti att nunnorna fick leva kvar i klosterbyggnaden på livstid, men följande år 1529 drabbades klostret av en stor eldsvåda och återuppbyggdes aldrig. Nu var klosterepoken tillända.
Vi styrde vår vandring i solgnistrande vintriga omgivningar norrut motgårdssamlingarna Telacka, där vi tog en gärdesväg österut mot Övergården, för att där återigen styra kosan norrut och passerade efter ca 1,5 km gården Grönelid på vänster hand. Därefter vidtog vandringen på snötrampade skogsstigar, och efter några kringelikrokar tog vi fikapaus vid en grillplats med vindskydd. Härifrån tog vi oss på upplogade småvägar sydost ut för att efter ca 2 km med värmande soli våra ansikten åter nå vår startpunkt.
Utmed vår vandringsrutt passerade vi ett tiotal små uppsatta torpskyltar, som påminde oss om att här hade det bott folk så sent som under första hälften av förra seklet. En av skyltarna förtäljde, att här hade det legat en backstuga där tolv barn hade vuxit upp! Under de levnadsförhållanden som många hade för bara ca 100 år sedan, har många i dagens samhälle säkert svårt att föreställa sig./Text och foto: Stig Johansson