Den 16 april 2019 var SPF Tomelilla på utfärd till Hönsalottas Luffarmuseum i Boda glasbruk (som orten faktiskt heter). Kiviks Taxi och Ulf Hansson körde och vi var 32 förväntansfulla deltagare som klev på bussen. En medlem i SPF Tomelilla hade tipsat om besöksmålet.

Efter kaffestopp i Sölvesborg anlände vi till Hönsalotta ca 11.15. Där möttes vi av vår värd "Snacke-Per" som äger och driver museet. Han heter egentligen Göran Johansson och är journalist med ett mycket stort intresse för svensk luffarhistoria. Och så kan han snacka och munhuggas!

Göran började med att ge oss en beskrivning av glasblåsningens historia i Sverige. Den började på 1500-talet på ön Älgö i Stockholms skärgård där landets första glasbruk startade. Ganska snart flyttades dock verksamheten in till Stockholm. Så småningom etablerades glasbruk även i Småland och som mest fanns det 88 glasbruk i "glasriket". Nu finns det tre aktiva bruk kvar men ett av de mest kända som finns kvar, Orrefors, har sin tillverkning förlagd utanför Sverige. De andra två är Kosta och Skrufv (om jag minns rätt).

Göran berättade också för oss vad en "fyllehund", ett "fyllesvin" och en "fyllefågel" är. Fyllehunden och fyllesvinet var övningsobjekt för nybörjarna. Fyllefågeln var en färggrann papegojliknande fågel som användes för att testa olika färgsättningar i glaset. Hittar men en äldre fyllefågel kan den vara värd några tusenlappar.

Efter glasets historia blev vi serverade en god luffarbuffé bestående av olika rätter som en luffare kunde tänkas ha ätit. Det var köttbullar, kroppkakor, skinkstek med svampsås, potatisgratäng, sill, omelett och isterband. Det smakade mycket bra. Innan maten fick vi lite underhållning av Hans på sång och gitarr. Efter lunchen kunde vi gå runt och titta allt det som Göran samlat ihop om de svenska luffarna.

Under luffarperioden från ca 1880-tal till slutet på 50-talet fanns det ca 20 000 luffare. En av dem kallades för "Björnjägaren" och honom visade det sig att vår ordförande Lars Carlstedt har en personlig relation till som Göran Johansson blev mycket intresserade av. Så "Snacke-Per" dyker nog upp i Tomelilla framöver!

Utöver luffarutställningen innehåller museet några olika rum för ca 700 väckar-klockor, ett stort antal äggkoppar och en mängd olika änglar. Bland dessa kan man också se dragspelet som användes i någon av versionerna av "Rasmus på Luffen"

Till kaffe och ostkaka blev det mer underhållning av Hans med bl.a. "Luffarvisa", som
skrevs av författaren och visdiktaren Martin Nilsson 1926. Sven-Ingvars gjorde i sin tidiga karriär en version av den.

Göran berättade sedan om den svenska luffar-historien med inslag av en och annan mer eller mindre sann historia också. Luffarslöjd har vi nog sett allihop men det kallas för "trådtjack". Polisen fick gripa lösdrivare som gick omkring och tiggde. Då var det någon som kom på att tillverka olika föremål av ståltråd som de sålde under sina vandringar. På det viset kunde de visa upp att de hade en inkomst och inte tiggde och undvek på det sättet at bli gripna. Tjack är romani och kan betyda både att sälja och köpa. Flera av de saker Göran visade var mycket sinnrika.

Göran avslutade med att läsa det testamente som luffaren Abraham Sylvan lämnade efter sig i en svart anteckningsbok. Där testamenterade han "glädjen" till alla de små barnen, "kärleken" till alla ungdomar, "visdomen" till alla som hunnit en bit i livet och slutligen "alla minnen" till oss som är på ålderns höst. Det var väldigt tänkvärt och fint skrivet av Abraham.

Många av luffarna målade också tavlor som de sålde för en billig penning. Andra var t.ex. skickliga skärslipare. Ofta tog luffaren arbete på någon gård men det varade sällan länge. På en av bilderna från resan finns de olika tecken som luffarna ristade in i dörrkarmar eller på andra ställen för att signalera till andra hur folket var på gården och hur man blev mottagen.

Besöket på Hönsalottas Luffarmuseum blev mycket underhållande och roligt. "Snacke-Per" lockade oss till många skratt. Hans ambition att beskriva luffarnas historia är hög och hans första bok i en trilogi om luffarna har precis kommit ut. Det var väl värt ett besök.

Som en liten bonus passerade vi Orranäs Bruk glasbruk, Det ligger vid Orrefors Park, dvs. det gamla glasbruket Orrefors. Orranäs Bruk startade 2017 den första glashyttan på väldigt länge i Sverige som nu är i drift och vi fick möjlighet att se glasblåsarens skickliga hantverk innan vi satte oss i bussen för hemfärd. Det blev lite senare än planerat men det verkade ingen misstycka om. Vi tackar Ulf och Kiviks Taxi för en trevlig och underhållande dagsfärd.
/Gunnar Sallstedt

Till bilder från resan