2016-05-17 Baltikum

Uppdaterades: 15 augusti 2017

Nederst på denna sida finns en reseberättelse av Barbro Godhe-Persson.

 

Åter till: Överst på sidan

SPF Seniorerna Annetorp reser österut..

Författare: Barbro Godhe-Persson 2016-06-04

Ett tjugotal medlemmar i SPF Annetorp hämtades kl. 6 på morgonen den 17 maj vid kyrkan i Glumslöv av abonnerad buss för färd till Kastrups flygplats med vidare destination Baltikum för ett åtta dagar långt besök i dessa tre små länder. Några timmar senare landade vårt flygplan i Riga, Lettlands huvudstad, varifrån vi fortsatte resan med buss. Slutmålet för dagen var Vilnius i Litauen.

Snart var vi ute på landsbygden och möttes av enormt stora vackert gula fält med oljeväxter och av fält med spannmål och vallväxter. Några bondgårdar var svårt att skönja, men på något ställe sågs en större samling uthusbyggnader. Förmodligen är den ryska tidens kolchoser ännu inte ett helt avslutat kapitel. Något vårligt kosläpp existerar tydligen inte här, eftersom några betande djur inte syntes och för övrigt mycket få husdjur. Synbarligen mycket välskötta furu- och björkskogar planterade för ett tjugotal år sedan passerades. Långa, raka stammar - en fröjd för ögat! Utan att märka det passerade vi gränsen till Litauen utan någon som helst kontroll.

Före Vilnius gjorde vi uppehåll för att besöka "korsberget" i Siauliai, en symbol för den litauiska nationens lidande, hopp och oemotståndliga tro, uttryckt i form av kors på denna gravkulle. I början av 1900-talet stod över 100 kors på det här berget. Efter 1831 och 1863 årens uppror mot Tsarrysslands förtryck hade här smygbegravts upprorsmän och kors började resas till minnet av både de omkomna och de saknade upprorsmännen. Under den sovjetiska ockupationen på 1900-talet raserades korskullen av makthavarna, men snart restes korsen igen och nya har ständigt tillkommit. Hur många kors finns det då där i dag? Ett inte helt osannolikt bud torde vara 200.000 - en korsförsäljare ville förstås gärna sälja ytterligare ett till oss med motiveringen "så blir det precis en halv miljon". Korsen varierar i storlek; från ett par decimeter till flera meter och i utförande från ohyvlade träbitar till skickligt bearbetade skapelser.Därefter fortsatte färden vidare till hotellet i Vilnius.

Efter frukost påföljande dag möttes vi av en lokalguide för en rudtur i Vilnius. En ung man som inte endast tycktes veta allt om Vilnius och Litauen utan också talade en helt perfekt svenska. Gamla stan är ett välbevarat världsarv. Vilnius lär ha minst 60 kyrkor värda ett besök, men vi nöjde oss med att besöka en av dem, barockkyrkan St Pierre et Paul, som började byggas 1668. Att bygga kyrkan tog cirka fyra år medan det för all utsmyckning krävdes mångdubbla tiden. Det är verkligen mysigt att ströva runt här längs de små gatorna och bara njuta av folkvimlet. Om man blir hungrig eller törstig är det fullt av olika restauranger och pubar, med både lokal och internationell mat. Överallt finns det små butiker, bland annat är det många som säljer linneprodukter. Tydligen är linodlingen levande i denna del av Europa även om vi inte uppmärksammat några linfält.

Följande dag påbörjades färden till Tallinn. Några mil utanför Vilnius besökte vi slottet Trakai, naturskönt beläget på en halvö. Slottet, snarare en befästnings-anläggning med ursprung från 1300-talet, som för länge sedan förlorat sin militära betydelse är ett berömt byggnadsminnesmärke över fortifikationsarkitektur. Under senare hälften av 1900-talet hade de sovjetiska "förvaltarna" lyckats åstadskomma avsevärd förstörelse av byggnaderna, som nu restaurerats på ett fantastiskt sätt. En verklig pärla! Ett nytt stopp gällde barockslottet Rundale i Lettland, där vi också beundrade trädgårdsanläggningarna. För natten gjordes stopp i utkanten av nationalparken Sigulda. På vårt hotell där serverades en oförglömlig middag värd tre stjärnor i Guide Michelin!

Efter en kortare promenad i parken följande dag och ett besök på det mytomspunna slottet lämnade vi Sigulda för fortsatt färd till Tallinn. Denna visade sig vara en ganska utbredd stad med bebyggelsen här och var avbruten av en liten skogsdunge. Här möttes vi också av en lokalguide för en rundtur i staden. Vi uppmärksammades på en rad minnen från den "svenska goda tiden", som inföll under vår stormaktstid, och på Karl XII:s march via Tallin mot Narva, där Tsar Peter den store besegrades. Gamla stan, med på UNESCO:s världsarvslista, som är den urgamla stadskärnan, byggd redan på 1100-talet är känd världen över för sin bevarade medeltidshistoria. Som gammal handelsstad är den omgiven av en nästan helt komplett ringmur och innesluter mängder av gamla fina byggnader i gotisk stil och ett tiotal kyrkor- romersk katolska, protestantiska, grekisk ortodoxa och ryskortodoxa. I Gamla stan kan du vandra omkring i timmar. Här finns både breda gågator och smala gränder. Det som är gemensamt för alla är, att de är kullerstensbelagda.

Nästa dag var det så dags för ett besök i Lettlands huvudstad Riga, hela Baltikums pärla, med en befolkning på över 700 000 invånare, vilket gör den till Baltikums största stad. Också här en rundtur med lokalguide. Riga brukar också kallas för en arkitektonisk pärla, en stad där man bland annat kan beskåda kyrkor från tiden då staden bildades, medeltida hus i Gamla stan, unika exempel på jugendstil liksom flera hundra år gammal träarkitektur. Speciella är gavelhusen uppförda under Hansatiden liksom gillena - det Stora Gillet, där Hansans köpmän och andra toppar i Hansan var medlemmar medan lettiska köpmän och andra letter, hur förmögna de än var, aldrig kunde bli accepterade. Alldeles bredvid Stora Gillet ligger Lilla Gillet, där lettiska hantverkare och köpmän hade sin plats.

Sista dagen i Baltikum besökte vi Jurmala, en badort utanför Riga. Vid anblicken av den oändliga badstranden med bländande vit och fin sand kändes det som att träda in i en oas av sand, hav och furuskog. En perfekt avslutning på en kulturellt mycket intressant rundresa i vårt närområde på andra sidan Östersjön.

Åter till: Överst på sidan

Publicerades: 15 augusti 2017 Uppdaterades: 15 augusti 2017