De Vita Bussarna, som hämtade hem skandinaviska koncentrationslägerfångar från nazisternas Tyskland 1945 har vi ju hört talas om. En som kan mycket om detta är Johan Ekblad, till vardags verksamhetsutvecklare och kvalitetssamordnare hos Studieförbundet Vuxenskolan. Han har intresserat sig för och föreläst om denna Röda Kors-aktion i flera år nu. 

Initiativet till aktionen kom från danskar och norrmän som dock inte kunde göra något själva då länderna var ockuperade av tyskarna. Man vände sig till Sverige och Röda Korset eftersom detta var och är en neutral organisation som rycker in “där hjälp behövs”. 

Folke Bernadotte var vice ordförande i RK och ansågs med sin bakgrund lämplig att förhandla med Tyskland om att ta hem fångar i Röda Korsets regi. Men RK hade själv varken material eller folk för detta och därför anlitades svenska krigsmakten. 

Den 8 mars 1945 samlades i Hässleholm 75 fordon (varav 36 bussar, i övrigt lastbilar, personbilar, arbetsfordon och motorcyklar). 250 personer rekryterades som frivilliga i expeditionen. 

Efter att fordonen (på de allierades begäran) hade målats vita och försetts med röda kors och svenska flaggor på tak och sidor rullade man ner i Tyskland och genomförde redan i mars 3 resor då 3 000 fångar togs norrut till ett koncentrationsläger som tömdes på andra fångar. I överenskommelsen ingick nämligen att man inte fick föra ut skandinaverna ur Tyskland i detta skede. 

Efter ett antal sådana resor fram till 4 maj 1945 lyckades man rädda 17 000 personer till Sverige. Efter den tyska kapitulationen fortsatte räddningsresorna ytterligare. 

Titti Nilsson