Föredraget vi fick lyssna till på månadsmötet i november var av historisk karaktär och handlade om 2:a världskrigets mest spektakulära sabotage. Det innehöll också vackra Norge-bilder till Grieg-musik. 1943 lyckades en norsk sabotagegrupp spränga Nazitysklands fabrik i Rjukan, där de producerade s k ”tungt vatten” – en beståndsdel i atombomben. Senare lyckades norrmännen även sänka fartyget Hydro som tyskarna fraktade bort hela anläggningen på. Sabotagen kan ha varit avgörande för krigets utgång, och möjligen också för hur världen ser ut idag. Föredraget var mycket spännande och dramatiskt och byggde på Joakim Rönnebergs, sabotageledarens egen berättelse. Lars Påhlson träffad honom 1993.

Läs om Lars Påhlson:

Lars var mellanstadielärare och har undervisat på Röingeskolan i Hässleholm på 1970-talet men spenderade 30 år av sin lärargärning i Vinslöv. Fast det börjar bli länge sedan nu.
– Jag har inte arbetat som lärare på nio år. Jag sade upp mig 2007 i samband med att jag tog över föräldragården i Ballingslöv. Sedan dess har jag sysslat med att sköta skogen, ta hand om familjen och hunden. Och så har jag rest, berättar Lars som inte ångrar beslutet att sluta lärarjobbet en enda sekund. –Jag har min frihet, det är oerhört viktigt för mig, förklarar Lars.
Resandet är en central del i Lars liv och det började redan 1975 när han och Ann-Christine träffades och åkte till Venedig. Sedan dess har det blivit många gemensamma resor men också många tillfällen där Lars rest själv.
Till Iran och Nordkorea, exempelvis.
– Nordkorea beskriver jag som helvetet på jorden. Varken det landet eller Iran är ett ställe för fruntimmer. Som kvinna kommer du inte in i Iran utan slöja. Vistas du ute utan slöja kan det bli piskrapp, berättar han. Lars uppskattar att resa till ställen innan del blir för kända som turistland. Redan 1990 besökte han Albanien precis innan demokratiseringen av landet inleddes. (Fem år efter att envåldshärskaren Enver Hoxha dött.)
– Vi var också i Kina 1989, tre veckor före händelserna på Himmelska fridens torg. Och så besökte vi dåvarande Sovjetunionen 1984.
Lars betonar att han inte sympatiserar med totalitära system, däremot är han nyfiken på hur människorna har det i dessa länder.
Just att uppleva, gå sin egna vägar och lära känna nya människor är en viktig drivkraft för resandet, både för hans eget och för parets gemensamma resande. Något särskilt starkt resminne?
– I Nepal 1986 där en ung man långt uppe i bergen beklagade att Olof Palme blivit skjuten. Enda förbindelsen med omvärlden han hade var en sprakig transistorradio. Det var starkt, berättar Lars vid köksbordet i Vinslöv 30 år senare.
Några speciella intressen utöver att resa har han inte.
– Nej, inte utöver familjen, hunden och sport. Jag är rätt tråkig.
Födelsedagen firas inte alls. Han och hustrun beger sig till sommarstugan utan för Ronneby, vid Millegarne, som tillhört Lars far.
Några resor inplanerade?
– Ja, vi ska till Spanien nu i juli. Vi flyger till Madrid och sedan bilar vi, bland annat till Bilbao och Santiago de Compostela.
En viktig del i resandet är att också göra föredrag av resorna. Lars är en omtyckt föredragshållare som ofta håller föredrag om sin långväga resor. Det brukar bli fyra reseskildringar per termin.
– I mars höll jag föreläsning 58 i egen regi i Vinslöv, berättar Lars.
I höst bär det åter av till Iran och då reser han ensam.
Något favoritresmål?
– Island tycker vi om och återvänder gärna till, särskilt på vintern med de heta källorna.