En docka i mänsklig naturlig storlek, klädd i hembygdsdräkt, fick agera modell när Charlotte Strömstedt visade och berättade om dräktsilver på månadsmötet den 26 april. Dockans huvud var minimalt och utan anletsdrag, men en fin vit hätta med spets dolde detta.

Desto mer behängd med fina smycken blev dockan efter hand som Charlotte berättade om vart och ett av de många föremål hon hade tagit med sig.

Många - för vissa av oss - nya ord florerade: ellakors, striglakors, maljor och snörkejdor var några av dessa.

Det var mycken kulturhistorsik kunskap som förmedlades under den dryga timme som Charlotte berättade och visade. Inte bara om varje smycke för sig utan också om de tider då dessa användes och hur man resonerade och agerade då.

Bl a fick vi veta att en kvinna skulle skramla med sina smycken. Ju mer man skramlade - desto finare och rikare var man. Därför skulle smyckena inte vara isär alltför mycket på dräkten. De skulle ju klirra mot varandra.

I Sverige skall silver vara stämplat, men flera av föremålen saknade stämplar. Varför?

Jo, många silversmycken var gjorda av nedsmält silver från t ex matsilver som blivit skadat och inte längre skulle ha sin ursprungliga uppgift. Dessa föremål hade silverstämplar, men de smycken som gjordes av dem behövde inte ha det.

Åhörarnas intresse var stort och många frågor ställdes. Alla fick svar. Och för att visa sin uppskattning tackade åhörarna Charlotte med en stor applåd.

Nu har Charlotte Strömstedt låtit dockan fått på sig alla smyckena så att hon kan skramla ordentligt och på så sätt visa hur rik hon är.

Text och foto: Lars-Gösta Jardevall

Uppdaterat 2022-04-30