Elsa Trolle Önnerfors kunde berätta att idag är de kvinnliga juriststudenterna i majoritet på juristprogrammen i Sverige. Men för bara drygt hundra år sedan var situationen en helt annan. I Sverige infördes rätten att avlägga juris kandidatexamen 1873, men det skulle dröja många år innan de kvinnliga juristerna ökade i antal. Så sent som 1914 hade bara fem kvinnor tagit en juris kandidatexamen i Sverige.

Även efter avlagd examen fanns det hinder på vägen för den kvinnliga jurist som ville verka i det praktiska rättslivet. 1809 års Regeringsform skapade formella hinder i form av begränsningen av vilka tjänster en kvinna hade rätt att söka.

Andra hinder fanns bland annat i allmänhetens traditionella uppfattning om vad som var manligt och kvinnligt.

Kvinnor i slutet av 1800-talet fick alltså rätt till högre utbildning, men de fick inte rätt att söka de tjänster som utbildningarna ledde fram till förrän vid mitten av 1900-talet. Det gällde bl a tjänster som professor i juridik, domare och advokat. Begränsningar i kvinnors rätt till vissa yrken fanns kvar till mitten av 1900-talet.

Elsa Trolle Önnerfors berättade om några av föregångarna inom den tidiga "kvinnliga juridiken".

Först ut var Elsa Eschelsson i Uppsala som avlade juris kandidatexamen 1892. Hon disputerade 1897. Därmed blev hon den första kvinnliga juris doktor i Sverige. Samma dag utnämndes hon även till docent i civilrätt, vilket indikerade hög kvalitet på avhandlingen samt medförde att hon blev förordnad att undervisa juriststudenter.

Redan 1898, föreslog fakulteten att hon skulle utnämnas till professor i civilrätt och 1899 att hon skulle bli professor i processrätt. Men hennes professurer stoppades med hänvisning till 1809 års regeringsforms formuleringar om att enbart män fick inneha högre statliga befattningar.

Enda kvinnliga lundajuristen i den tidiga skaran var Anna Bugge Wicksell som avlade juris kandidatexamen vid Lunds universitet år 1911.

Här är en bild på dessa fem pionjärer inom den svenska juridiken:

Elsa Trolle Önnerfors föredrag blev mycket uppskattat av åhörarna och tackades med kraftiga applåder.

Text och bild: Lars-Gösta Jardevall