Den 26/3 var det onsdagsmöte på SPF Hjorten och i programmet stod det ”från vals till boogiewoogie med riksspelmannen och vissångerskan Sabina Henriksson och pianisten Örjan Hill – nordisk vis- och schlagertradition möter amerikansk swing och boogie woogie”.

Sabina började med ”Lördagsvalsen” som skrevs i slutet av 1800-talet av Anselm Johansson. Hon spelade den här valsen på nyckelharpa och berättade att det här instrumentet funnits i 700 år.  Ja, här i Sverige var det då valser, som spelades. Samtidigt i amerikanska södern var det boogie woogie, som gällde. Sabina berättade historien om hur boogie woogie kom till och att det var  1938-39 som svarta musiker för första gången fick spela i Carnegie Hall. Vi fick lyssna på ”Charlies boogie” från 1942.

Povel Ramel nappade på den här musiken och 1944 kom ”Johanssons boogiewoogievals “. Ja, vi sjöng gladeligen med i refrängen!  Sabina berättade också att Örjan Hill är den främste boogie-woogie pianisten i Sverige. Det kan man förstå! 
Sabina och Örjan fortsatte sedan med lite lugnare musik - en vals av Nils Ferlin, som heter ”I folkviseton” men vi känner bäst till den som ”Kärleken kommer, kärleken går”. Sedan blev det Lill-Babs ”Min mammas boogie”, som hon spelade in 1954 och här ackompanjerade Sabina den svängiga musiken med två träslevar! Imponerande!

Sabina tog oss sedan till Norge och berättade om en resandefamilj, som bodde 20 mil utanför Trondheim. I en familj med många barn växte Åge Alexandersson upp. Hans mamma var orolig för hur barnens liv skulle bli och hon skrev ned sina tankar och sin oro. De här orden tonsatte Åge och det blev ”Lys og vaerme”. Den har både Vikingarna och Mats Blads orkester spelat in. Sabina sjöng den både på norska och på svenska. Och vi sjöng åter igen med!  Därefter följde ”En fattig trubadur”   som Cornelis Vreeswijk ofta framträdde med. Sabina berättade att hon tycker att det är så många visdomsord i Evert Taubes texter och hur ”Så länge skutan kan gå” betytt mycket för henne personligen. Hon uppmanade oss att ta vara på det fina i livet.

Sedan blev det Ulf Peder Olrogs härliga ”Sy förenings boogie” och Sabina stickade och sjöng! Sabina berättade om bakgrunden till många av visorna, som hon och Örjan framträdde med. Därför fick vi historien om hur en blind kvinna Arizona Drains i Texas fick tillåtelse att sjunga i kyrkan och hur Göte Strandsjö sedan tagit en av hennes spirituals eller gospels hit till Sverige. Den är känd som ”Räck mig din hand.…”

Ja, duon Sabina och Örjan kunde underhållit oss i publiken länge och extra nummer begärdes inte bara en utan två gånger. Avslutningsvis fick vi ”Låt hjärtat va ‘med” och nöjda kunde vi ta vår fika och sedan följde lottdragningen.

Text G.A.