Vi försökte få två små snörstumpskopplade bollar att svinga sig genom lufthavet och stilfullt hänga upp sig på en pinne; 

Putta en annan pinne genom ett rör - inte för att få den att hamna i skogskanten bortom boulebanan utan precis rätt på den poängskala som uppdagades i andra änden på pinnen - rätt puttad genom röret; 

Hästskor - ja, vem har inte kastat hästskor - kanske egna dojor med för den delen, men sådant har inte med Må-bra-träffar att göra utan förmodligen något helt annat. Flera lyckades att få rätt nämnda sko om målpinnen rätt - och fick poäng och absolut inga bulor i huvudet;

Att slänga en pinne på ett snöre som ligger på marken låter inte så märkvärdigt, men att få gradskalan på pinnen att hamna rätt på snöret var en annan femma, speciellt då man helst ville ha en tia. 

Så var det detta med lagarbete - att två personer, på varsin sida om ett bord, med sina händer håller två snören som i sina andra ändar var fästade i och runt ett gummiband, spänna ut och få gummibandet om en uppochnervänd pappmugg, greppa dennsamma med nämnda gummiband och på så vis förflytta den (muggen alltså) dit - förhoppningsvis båda - ville och att dessutom stapla fler intill och på varandra (muggarna alltså), var utmaning på hög nivå, om inte alla muggarna rasade ner när den översta skulle sättas på plats. 

Alla dessa övningar krävde både sin kvinna - och sin man, vilket i sig krävde grillad korv med bröd och tillbehör, kaffe, kakor, ingående förklaringar hur man gjorde för att få så många poäng man - i alla fall redovisade - och kanske undanflykter, för den händelse någon annan vid bordet lyssnade för noga och ville rätta den som till äventyrs hade räknat fel.

Ja, så kan en ordinärt äventyrlig förmiddagdag i en skara pensionärers liv gestalta sig ...

Anders