... En förväntansfull samling med SPF-are, ca 70 pers hade bänkat sig för att få höra Roland Norrman-Svensson berätta om sin uppväxt på det lilla Olstorpet i Mortorp till att bli  producent av ost på ett eget ostmejeri i Jämtland. Här har han och hans medarbetare på senare år producerat hela 75 ton ost om året.

Men mycket har hänt däremellan och även det berättade givetvis Roland om.

Barndomen och skolgången var som sagt i Mortorp. Det blev mycket musik. Roland fick sitt första dragspel redan vid sju års ålder. Hans lärare i folkskolan, som tillika var kantor i församlingen uppmuntrade honom. Han fick tom spela på kyrkorgeln när han ville.

Orkestererfarenhet och skivinspelning följde, men någon Svensktoppsplacering blev det tyvärr inte.

Roland illustrerade sin berättelse med bilder från sin uppväxt och musik från sitt dragspel. Det blev Evert Taubemelodier och folklåtar från både Sverige och Norge.

Roland hamnade som sagt så småningom i Jämtland. Tillsammans med en kompanjon köpte han ett litet småbruk och tillsammans började de att i mindre skala producera ko- och getost i ett transportabelt mejeri. Mejeriet gick bra och snart hade Roland och hans vän tagit över samtliga kobesättningar (4 st) i den lilla byn Skärvången. Mejeriet behövde byggas ut och till slut var det på hela 500 m2 med flera anställda. Mejeriet blev så uppmärksammat att man årligen har haft ca 10 000 besökare. Ostframställningen var så framgångsrik att man öppnade upp en gammal övergiven fäbod för att deras många getter skulle få tillräckligt med bete. Den hade inte varit i bruk på 40 år. Getterna, som är buskätare, rensade den stora fäbodvallen från sly på några säsonger. Bilderna över fäboden var rena turistreklamen för fäbodliv och Jämtländsk fjällnatur.

Roland gick även igenom grunderna för ostframställning.  Mjölken ska först snabbt värmas upp (pastörisering), därefter hälls den i ett ystkar på 1500 l. Där tillsätter man mjölksyrebakterier (vanlig filmjölk), plus ostlöpe (från kalvens löpmage), då omvandlas mjölken under omröring till ostmassa. Nästa steg är att avskilja vätskan från ostmassan. Vätskan kallas vassle. Ostmassan tas upp och läggs i formar och får sedan mogna. Efter några månaders (3 – 12) behandling och lagring är den färdig att ätas. Vasslen gör man messmör av.

SPF-arna fick provsmaka fem olika sorter av de olika ostar som produceras. Det var bl. a. koostarna: Blå ädelost, Linus och Gullrun, och så Randin, en blandning av ko- och getost. Kex och hemgjord krikonmarmelad fanns också på ostbrickan.

Det blev succé. Samtliga ostar, men även den hemgjorda krikonmarmeladen fick högsta betyg.

Ordförande Ing-Britt tackade Roland för ett mycket intressant föredrag och för provsmakningen av ostarna och avslöjade samtidigt att hon själv hade kokt marmeladen.

Efter föreningsinformation om kommande mötesaktiviteter, studiecirklar, en teaterrea till Göteborg samt varning för vilt längs våra vägar den här tiden på året, var det dags för lottdragning och så småningom hemfärd.

Nöjda SPF-are gav sig ut i höstmörkret och funderade nog en del på om de inte skulle köpa en get- eller koost från Skärvångens bymejeri nästa gång som de kom till ostaffären.

Tomas Fröler