Första stoppet blev vid "Sjöatorp" ett stycke efter Alvesta, där det finns en rastplats med bord och stolar, både under tak och ute i det fria och även toaletter. Den är strategiskt belägen alldeles innan väg 25 gör en avknoppning och låter väg 27 dra iväg norrut mot Värnamo. Vi var anmodade att ha med oss fika till detta första stopp. Efter pausen med fika och "sträcka på benen"- möjlighet, givetvis inte toalettbesök att förglömma, så bar det av mot Helsingborg. Chauffören valde den gamla östliga infarten där man i backen ner mot centrum ser snår av blommande rhododendron i olika färger, sedan fortsatte han Strandvägen norrut mot Sofiero. Väl där parkerade han mellan andra bussar, som fanns trots att det inte är semestersäsong ännu. Efter att chauffören ordnat med entrè traskade vi in mot restaurangen, som ligger på slottets baksida, där vi skulle äta lunch. Som lite förrätt fanns det ett ljust lite salt bröd, smör och grönsallad. Lunchen bestod av kalkon, någon konstig sås, blomkål, lök och små fina potatisar. Allt smakade bra, med lite reservation för såsen. Mätta och belåtna samlades vi på gräsmattan framför slottet för en guidad rundtur. Guiden började med bakgrunden till Sofieros tillkomst. 1864 var Oscar II och drottning Sofia på besök på ett grannslott, Kulla Gunnarstorps slott, de tyckte så mycket om trakten och att man såg havet, så i september samma år köpte de grannfastigheten, som hette Skrabbelycke. Ganska omgående döpte det stället till "Sofiero". Från början var slottet lägre men det byggdes på en våning. Kung Oscar gav Sofiero i bröllopsgåva till sitt barnbarn Gustav VI Adolf när han gifte sig 22/ 7 1905, med den engelska Margareta. Margareta var väldigt trädgårdsintresserad och Gustav blev nog också påverkad, hon var drivande ifråga utformningen och var väldigt aktiv i planeringen och kompositionen av växtligheten. Hon fick tyvärr inte njuta så länge av skönheten hon skapat, efter bara femton års äktenskap gick hon bort efter en svår öroninflammation som följdes av blodförgiftning. Gustav fortsatte hennes gärning och bl.a. utökade rhododendronbestånden, det lär finnas 5000 exemplar. Gustav testamenterade Sofiero till Helsingborgs stad då han  trodde att det annars inte skulle skötas i hans anda. Efter den guidade rundturen, som var mycket givande, strosade vi lite grand för att sedan ta riktning på bussen. Färden gick nu ut genom Kullabygden, för vi skulle göra ett besök på det klassiska "Flickorna på Skäret". Stället har gamla anor, sju systrar öppnade stället redan 1934, tre av dem fanns kvar när de 1988 lämnade över till nästa generation, som i sin tur lämnade till nya ägare under 2022. Miljön är väldigt grönskande och rogivande. För vår del var det uppdukat i ett större växthus där man var skyddad för ev. regn. Kaffe serverades ur blankputsade kopparkittlar, som tilltugg fick vi en kanelsnäcka och ett mycket gott vaniljhjärta. Vid kl 16.00 stänger man och vi var precis färdiga för hemfärd. På hemvägen åkte vi en annan rutt, mer inåt i Småland, över Ryd-Urshult-Tingsryd-Emmaboda-Nybro. När vi närmade oss Nybro tackades både chauffören och researrangörerna Berit och Hans med kraftiga applåder.Ankomst till busstationen helt enlig programmet d.v.s 19.30.