Bilder, klicka här!

181021Kyrkresa

Kyrkresa
Ett antal förväntansfulla seniorer från SPF Orion äntrade på söndagsmorgonen bussen i Vrigstad med Robin Nyberg vid ratten. Sven-Åke Gårdstam och Ing-Britt Lidhök, reseledare, och kassör Marianne Strömqvvist, borgade som vanligt för ett genomtänkt och väl genomfört program.
Första anhalten var Fjällkyrkan i Jönköping med utsikt över Bymarken, Vättern och staden.
Jan-Åke Magnusson tog emot och berättade under kaffepausen om kyrkan, som är ekumenisk, stod klar 2008 med medlemsantalet närmare 450 i skilda åldrar. Kyrkan har satsat på barn och ungdomsverksamhet där söndagsskolan Himlatoppen tar emot ett femtiotal barn från fyra år och scoutverksamheten över hundra ungdomar.
Gudstjänsten hölls i en fullsatt kyrksal och leddes av föreståndaren, pastor Ebbe Andreasson. Han talade utifrån att "vara barn av sin tid". Att leva i ett samhälle styrt av teknik, ekonomi och krav att prestera får många människor att må dåligt, tappa bort sitt inre jag. Viktigt att stanna upp och våga vara den man är. Efter gudstjänsten bjöds sällskapet på rimmad oxbringa och rotmos med "senapsfluff" i restaurangen.
Mätta och belåtna gick resan vidare till Habo kyrka där Daniel Karlsson, guide sedan femton år tillbaka, berättade om kyrkan som är Sveriges till storleken tredje största träkyrka, färdigställd år 1723. Den främre delen är i sten från 1100-talet. Dopfunten i sten från 1250 hade under ett antal år stått bortglömd i en bod. Då kyrkan målades om för ett fyrtiotal år sedan använde målarna dopfunten att blanda rödfärg i, därav den röda tonen.
Guiden berättade att de vackra tak- och väggmålningarna kom till 1741 då kyrkan fick 800 riksdaler till utsmyckning. Två målare fick jobbet att på två år färdigställa målningar av bland annat tio Guds bud och trosbekännelsen. På höga ställningar tog de sig runt tak och väggar. Den ene lite slarvig den andre mera noggrann. En ramlade ner och bröt benet varvid målningen fördröjdes med ett år till tre.
Många har under århundradena gått runt, sträckt på nackarna och beundrat de vackra och berättande målningarna, så gjorde även vi.
Sista anhalten blev vid getfarmen, butiken och caféet Kivarps gård, där getterna saktmodigt begrundade sällskapet från sin plats innanför elstängslet. Ägaren, Torbjörn Bäck, berättade att han och hustrun Camilla för sju år sedan beslutade att skaffa getter och påbörja en osttillverkning.
Efter några slitsamma år där det också efterfrågats möjligheten att få en kopp kaffe vid besöken hade ställt krav på utbyggnad av en café- och butiksbyggnad. Under sommaren hade även ett typ glashus med öppen spis, färdigställts för att ta emot lite större sällskap. Där serverades sällskapet kaffe med hemgjord ostkaka, gjord på komjölk, enligt Torbjörn.
Dagen började lida mot sitt slut när bussen vände kylaren mot Vrigstad där trötta och nöjda resenären i skymningen tog sina bilar för vidare färd mot hemmen.
Vid pennan
Siv Grönwald