SPF Seniorerna i Bankeryd har haft sitt junimöte.Ordföranden hälsade ett större antal medlemmar välkomna och speciellt föredragshållaren Björn Hanell, som skulle berätta om Skruvångaren Per Brahes förlisning i november 1922. Iförda  föreskriven klädsel, ”dvs flytväst och sjöstövlar” fick vi oss till livs en fantastiskt fängslande berättelse om hur denna fartygsolycka, som är världens största insjöhaveri, kom att hända.Den egentliga grunden till att Per Brahe fanns var ,att Göta kanal var färdig och det gick att ta sig direkt från Jönköping till Stockholm.Det blev en synnerligen viktig rutt för transporterna norröver med industriprodukter bl a symaskiner från Huskqvarna, Norrhammars Bruk, olika trädgårdsprodukter bl a äpplen med mera.Trafiken ökade och tiderna för transporten ville rederiet reducera.Denna dag då avfärd skulle ske, var vädret mycket blåsigt och växlande med vindar från storm till kuling, godstransporterna till lands  blev försenade, själva ilastningen därtill också försenad och skeppets kapten ,kapten Boja, kände stressen öka.Han försökte få rederiet att skjuta på avgången en dag, men blev nekad. När så ilastningen var gjord, gods stuvades på alla möjliga ställen, och p gr a tidsbristen lät man bli att surra godset, bl a tungt gods som  gjutjärnsspisar och täckte bara över detta  med presenning.Så skedde avfärden till Gränna, där man skulle hämta upp passagerarna.Ute på Vättern ökade vindarna i styrka, man har talat om att det till och med förekom kuling,som blåste rakt framifrån. Detta medförde att fören lyfte upp i vågorna, det icke surrade godset gled bakåt och började kana av båten och fick den att kränga våldsamt. Båten blev baktung med allt gods som också där gled omkring, vilket så småningom fick båten att sjunka på ett avstånd av bara ca 500 m från land, med samtliga ombordvarande passagerare,8 st, och besättning,totalt 24 personer.Först på tjugotalet började men den mycket besvärliga bärgningen, där en bogserbåt på vardera sidan och stålwirar lyckades wincha upp fartyget  så långt att masttoppen syntes, därefter skedde bogsering på detta sätt in till Hästholmens hamn, där den lyftes upp ytterligare, så att bärgning av gods och de stackars omkomna kunde fortsätta.Det diskuterades mycket efteråt vem som hade det slutliga ansvaret. Det fanns egentligen två teorier, den ena att rederiet bar ansvaret och den andra, som blev den slutliga, att det var kaptenen, som hade underlåtit att omsorgsfullt surra det lastade godset. Björn avtackades för denna otroligt fängslande detaljerade beskrivning av denna fasansfulla olycka .(tur att vi åhörare var så väl utrustade !)Björn utlovade en fortsättning av historien vid ett annat tillfälle.

Ordföranden hälsade också välkommen till sillafesten kommande torsdag på Nyarpsstugan.

PA Falk