Vilken härlig nostalgitripp denna måndag eftermiddag den 8 november! På ren göteborgska var det ”knökat” i Vallda församlingshem och valuta för pengarna fick man också, om man nu kan säga så, för det var GRATIS att lyssna på Lantbrevbärare Ulf Magnusson, som kåserade om sitt och framförallt om kollegan Åkes brevbärarliv i Mölndal på 70 till 90-talet. Med stor värme och med vackra personliga bilder fick vi möta personligheter som med öppen famn tog emot i sina hem, bjöd på kaffe med doppa och anförtrodde sig åt sin ”egen” lantbrevbärare. Jo egen betyder även här lite udda karaktär. Åke var ungkarl och mycket reaktionär på ett trevligt sätt. Att bära hjälm tex när man kör moped var inget för Åke. Han fick böta för detta felsteg men en gammal läkare skrev sedan ut ett intyg att Åke skulle få slippa bära hjälm, eftersom Åke led av klaustrofobi.

Själv uppvuxen i Askim kände jag igen miljöer och den personliga kontakten man hade med sin brevbärare. Vilket ansvar man ålade denne ”Tjänare”! Väskan full med värdefull post och inte bara med brev utan även med PENGAR, Pensioner! (Tänker på stråtrövare i obygder men här kördes på stigar och grusvägar med väskan full av värdefull last.).

”Jag är en lantbrevbärare, jag går i snö och is och intet är mig kärare, än gå på detta vis.” Denna rad ur dikten Den tänkande lantbrevbäraren skriven av Hjalmar Gullberg, tonsatt av Gunnar Turesson speglar verkligen det vi fick höra idag. Ulf Magnusson och hans äldre kollega Åke tog sig fram i alla väder och kände en oerhörd lycka att möta sina väntande ”vänner” för det var verkligen ett givande och tagande. Det var kaffe och nybakat men också  gentjänster som tex att hänga upp gardiner, resa stegar osv.  Det rådde ett stort förtroende; brevbäraren visste var nyckeln fanns, kunde få låsa upp, sätta på kaffet och sedan ropa in husägaren som kanske för tillfället var ute på fältet. ----

Fanns det fler original förr? Ja kanske det. Nu vågar vi väl inte skilja oss från mängden men här fick vi höra om smeden som satte upp en skylt med bokstäverna SSSS. Vad stod detta för? Jo idag är Smdjan Stängd, Smeden Super.

Posten rationaliserades 1991 och lantbrevbäraryrket försvann. Åke fick gå i pension och förlorade härmed livsgnistan.

Ja det blev en lååång appplåd och det med rätta. Så härligt att under en timma få drömma sig bort till sin barndoms minnen!

Mona Sundborg