Kanske hade jag kommit till en av SPF Seniorerna Snöstorps mest anonyma aktiviteter. Ändå är det en av de äldsta aktiviteterna vi har under SPF Seniorerna Snöstorps paraply. Jag pratar om Bridge-gänget, som varje tisdag träffas på Strandvallen 136 i Gamla Vallås. Det är inte någon av de vanligaste lokalerna SPF använder sig av, men här har Bridge-gänget huserat i tre säsonger nu.

- Att vi inte för så mycket väsen av oss beror på att vi är en enhetlig grupp med lagom många spelare som träffas, säger Inger Olesen, som är ansvarig för Bridgen. Helst ska vi inte vara mer än 5 bord á 4 spelare, alltså ca 20 stycken spelare. Det blir för mycket räknande att sammanställa vid slutet av dagen om vi är fler.

Alla kan ju inte komma varje gång och då löser vi det genom att vid ojämnt antal, blir det några som får vänta tills partierna är slutspelade och sedan byter man bord och motståndare. Så alla i lokalen får spela.

Bridge spelas alltid i par, precis som i Whist, om någon känner till det kortspelet. Bridgen är en utveckling av Whisten och betydligt mer avancerat. Men det behärskar de här spelarna i lokalen till fullo. Ta en spelare som Erik Sellgren t.ex., han skulle nog kunna spela spelet med förbundna ögon, vilket kanske är att ta i, men Erik har varit med längst i Bridgen och är lite av nestorn. Annars är det Nils Collin, som enligt övriga, är den som är duktigast på att räkna ut ställningen efter dagens spel.

Se filmen här!

och bilder här:

Kurt Wall, Monica Wassman, Erik Sellgren och Britta Hamré

Inga Angelstedt, Inger Olesen (ryggen mot), Per Olesen och Ingrid Lundgren

Ingrid Johansson, Nils Collin, Britt-Louise Sahlén och Eivor Collin

Rosie Hansson, Rolf Åsberg, Hjördis Gustafsson (ryggen mot), och Kerstin Andersson

Per Olesen, Ingrid Lundgren, Inger Olesen och Inga Angelstedt

Rolf Åsberg, Kerstin Andersson, Hjördis Gustafsson och Rosie Hansson

Också de två som fick vänta på sin tur, Kerstin Andersson och Rosie Hansson.

Det är mycket funderande kring korten man har på hand och egentligen behöver man inte säga något heller, då spelaren till sin hjälp har en låda med olika siffror och ord. Spelaren lägger sedan ut dessa på bordet beroende på vilka kort man har och vad de andra visar. Då kan man tänka sig att det var ganska tyst i lokalen, men det var det inte. Det pratades mycket - tur det, för det hade nog varit ganska tråkigt annars. Det är ju sällskapsspel vi pratar om.

Som okunnig i spelet, var det hela rätt obegripligt, men de som satt här kunde det desto mer och trivdes.

Arne Edlund (edlundarne@gmail.com)