60 ton grädde per vecka!

Från ett KgK-besök på SIA glass i Slöinge

Onsdagen den 6 november tog Gubbarna i KgK sina bilar och for till Slöinge. Det var en ganska kylig dag, så vad passar då bättre än att åka till SIA-glass! Det är få förunnat att få göra ett studiebesök på glassfabriken, mycket p.g.a. de rigorösa bestämmelserna om hygien. Men tack vare Sven-Åke Skattberg, en f.d. anställd på SIA, tillika en i vårat gäng, så fick vi göra detta besök. Intresset var stort. Hela 22 st anlände till parkeringsplatsen, där Sven-Åke tog emot.

Därefter tågade vi till huvudkontoret, där vår ciceron Jan Karlsson tog emot för vidare färd till tillverkningen. Av intrigitetsskäl, fick jag inte ta några kort vid tillverkningen, men jag kan tala om att det var fachinerande att se hur glassarna blir till. Idag är det maskinella robotar, som med lite mänsklig hjälp ser till att det matas ut massor av glass till oss.

Runo, Sune och Christer få klä sig till kirurger innan vi fick gå in och se tillverkningen.

Företaget startade sin produktion av glass 1961, mest för att rädda arbetstillfällen från ett slakteri i Slöinge som fick stänga ner och 15 anställda blev arbetslösa. Då  beslöt Olof Stenström i samråd med Falkenbergs kommun, att dra igång en glassproduktion på orten. Resten av historien kan du läsa om på SIA-glass egen hemsida.

Lars, Kjell-Åke, Christer och Jan lät sig väl smaka på "mjukvaran" av glass. D.v.s. innan glassarna går till frysen. Då är det en trögflytande massa, som nästan är godare än det färdiga resultatet, eftersom smaken i glassen framträder på bättre sätt.

Under rundturen fick vi reda på att SIA tar in 60 ton grädde i veckan (!) och det från 2600 kor från gårdar runt om. Gårdarna som är anlitade, går under namnet "Den glada bonden". 20 miljoner liter glass framställs per år och ändå har SIA-glass endast ca 22 % av glassmarknaden i Sverige. Det finns ett glassföretag som är större, men namnet på det företaget får vi ta vid en tipspromenad vid något tillfälle. 90% av glasstillverkningen kommer av svensk råvara.

Jan Karlsson (med ryggen mot) informerar om jättekylrummet, som vi snart ska gå in i. Där inne ligger temperaturen på minus 25 grader. Det klarar vi väl, tyckte vi.

Men då vi varit en stund där inne i detta jättelika kylrum, så började det bli kallt...väldigt kallt. I vilket fall, så kan här förvaras 13600 pallar med glass.

Och, ja, jag har en liten kort film, för att bättre visa hur högt det är i tak i detta kylrum. Du kan se filmen här.

Efter besöket i kylrummet, kändes det som sommar utomhus!

Nu skulle vi få smaka på glass! Och det fick vi göra i Glassbutiken. Och det lämpade sig väl vid denna tiden på året, då det inte var så mycket övrigt besök där.

Vi fick äta så mycket glass vi ville. Det fanns de som var förståndiga och tog alldeles lagom, åsså var det vi andra då, som tog mer än vad vi behövde! Gratis är godast! Här i Glassbaren informerade Jan oss om att den produkt som säljs allra mest är Glassbåten (!) och att den största delen av SIAs glassförsäljning går via dagligvaruhandeln. På frågan om SIA har funderingar på att ersätta plastlådorna till glassarna till annat miljövänligare material, svarade Jan, att de är långt gångna med att införa en typ av material, som kan sorteras som papp.

Mätta och dästa kände vi oss belåtna med besöket på SIA glass i Slöinge och fick sedan köra hem i motorvägsfart, för att inte den inköpta glassen skulle smälta på vägen. Det vore ju försmädligt!

KgK-gruppen beslöt också att någon ny träff kommer inte att bli denna sidan jul och nyår. Så God Jul och Gott Nytt År alla gubbar i SPF Snöstorp!

Vid datorn och kameran: Arne Edlund edlundarne@gmail.com. Om något av ovanstående inte stämmer med verkligheten, så meddela gärna detta, så ändrar jag.