Besök på boulebanan. Text och bilder
Boule-spelarna vill bli fler!
Det bästa är att man kommer ut och att man har kul! På boulebanan i Landala är det fullt håll-i-gång.
Nu vill vi få hit fler spelare, säger ledaren Ewa Nikonoff. Och som ganska ny medlem har jag, Marie, nappat på kroken.
Denna kyliga, soliga torsdagsförmiddag hade åtta entusiaster mött upp. Ewa hade jag ringt i förväg.
Tre boule-klot måste man ha med sig, förklarade hon. Om du inte har så finns billiga på Clas Ohlson eller Biltema.
Okej!
Klockan elva hittade jag banan som låg inne på universitetsområdet vid Läraregatan/ Vera Sandbergs Allé. Hållplats Kapellplatsen.
Boulegänget den här dagen – var Brita, Rose-Marie Inga-Britt, Christina, Elsie, Mona, Siv och Ewa som alla såg oroväckande proffsiga ut. Så hade de också spelat i flera år. Hur skulle det här gå?
Lugn, det är inte så allvarligt, tyckte Christina. Det här är det roligaste jag börjat med på gamla dagar. Bara härligt att träffas, spela och kanske fika efteråt, sa Elsie.
Mona och jag hamnade i samma lag efter lottning. Som motspelare hade vi Siv och Brita. Allihop var hjälpsamma och förklarade spelet och hur man skulle tänka och räkna poäng. Först till 13 var målet. Sedan gällde det att kasta så man hamnade så nära ”lillen” som möjligt. Lillen var en lite röd boll som vi turades om att slänga ut på banan.
Mona visade hur klotet skulle ligga i handen. Proffsgreppet. Men du kan göra som du vill.
Hur svårt kan det vara, tänkte jag. Men mina klot hade en tendens att rulla för långt, för kort, för snett - under första matchen vann motståndarna med 13 noll.
Du får strypa mig sa jag till Mona som skrattade gott
Men i andra omgången – parti heter det förresten - gick det lite bättre. Mitt klot fick till och med ett poäng vid ett tillfälle. Bravo, uppmuntrade Siv.
Sedan gick tiden i ilfart. För mig som är otålig var boule perfekt. Snabbt spel, snabba beslut. Fast om man spelar på allvar finns det måttband att tillgå.
Efter att ha fikat på Brogyllen på Landala torg hade jag bestämt mig.
Vi ses nästa torsdag då!
TEXT & BILD: MARIE CORNELIUSSON
