Ett uppskattat och uppfriskande besök på Hattelje’ Haga där Brigitte, modist och ägare, guidade oss genom hattens modehistoria från 1800-talet till 1960-talet.

För damhattar gällde stora brätten och rosett under hakan, till fest dekorerade med blommor och fjädrar.

Bahytten kom på 1820- talet som ett skydd mot solbränna. Blek men skön var idealet.

För herrar var det främst cylinderhatten.  1835 kom Chapeau claque - den hopfällbara cylinderhatten som tog mindre utrymme att bära med sig inomhus. Förbjudet med huvudbonad inomhus för män.

1840 kom en hjälmliknande hatt, med förstärkt kulle, avsedd för skogshuggare. Den blev snart vardagshatt, göteborgarens kubb, stockholmarens plommonstop.

På 1800-talets mitt var badhytten fortfarande kvar men mindre tillstorleken. En liten hatt sattes mitt på huvudet- kapott- kom i bruk, en modell som Frälsningsarmén anammade och bär än idag men i moderniserad modell.

Under 1900-talet moderniserades hattmode, blev mer blomkrukeliknande i formen och färgstarka. Dekorerade med blommor, spets och fjädrar.

På 1920-talet kom ”pottan”, svart var modefärgen. Kvinnans hela garderob förändrades men hatten bestod om än mindre utsmyckad.

Brigittes devis: Alla klär i hatt men inte i alla hattar.