Trolldalen är ett naturreservat i Gagnefs kommun där vi kommer naturen, historien och sagans värld nära. Här finns raviner, branter och en trolsk skog. Området formades under istiden för nästan 10.000 år sedan. Då smälte den väldiga issjön i Västerdalarna undan och skar en 200 meter lång öppning genom landskapet. En vandringsled i reservatet passerar Trollbäcken och i den östra bergsbranten finns ett stenvalv som går under namnet Trollkyrkan och lite högre upp finns Ättestupan.

Men låt oss börja från början och spara det bästa till sist…

Vandringen startade från Björka  bygdegård, som fick bli vår reservparkering då Länsstyrelsens mannar var i full färd med att fälla träd över den ordinarie parkeringen! Vandringen gick som utannonserat stadigt uppför den första timmen. Från starten på ca 200 möh nådde vi Björkbergets topp på ca 425 möh. Av den utlovade utsikten blev dock intet då dimman låg tät över trädtopparna. Ett första stopp för fika passade i alla fall bra och gav också eftersläntrarna en chans att hinna i kapp.

Från Björkberget gick vi vidare en bit längs bergsryggen innan nedstigningen började till Trolldalen. Eftersom dalen ligger lägre än vår startpunkt blev det nog närmare 450 meter i  höjdförlust. På vår väg nedför berget passerade vi Karls Knös naturreservat med en högt belägen och varierad barrnaturskog med tallskog, granskog, myrmarker och bergshöjder. Reservatet har fått sitt namn av den lilla höjden Karls Knös mellan Byberget och Björkaberget. Av reservatet märkte vi dock inte mycket mer än enstaka gränsmarkeringar längs vår led i reservatskanten.

Efter en sträcka längs väg bjöd den fortsatta nedstigningen på enstaka strapatser i den tidvis mycket blöta sluttningen och även en del svårpasserade nedfallna träd över leden.

Nere i dalen passerade vi en myr där leden var väl försedd med utlagda spänger där det på sidan växte mycket tranbär. Väl inne i Trolldalens naturreservat blev det dags för ett kortare fikastopp vid Trolltjärn (som på offentliga kartor heter Kärrsjön) innan den sista delen av vandringen påbörjades.

Från myren gick vi upp på en åsrygg längs norra kanten av själva dalen – den av isen skapade långa rännan i naturen. Därifrån fick vi via trappor (tack för det!) och branta steniga stigar ta oss ned till Trollbäcken och vår lägsta punkt på dagens vandring. Vi noterade i förbifarten ett vindskydd – åtminstone taket av detsamma – där man ställt i ordning en rastplats, vilken vi dock gick förbi denna gång. 

Efter ett kortare parti längs bäcken nere i dalen nådde vi starten för vår uppstigning till Trollkyrkan på östra kanten av dalen. Förr trodde man att Trollkyrkan var ingången till trollens värld, men eftersom de sades tjuvmjölka kor och ta barn ville man bli av med dem. Det enda som skulle fungera för att bli av med dem var om en naken gagnskarl under sju torsdagar och med sju yxhugg kunde hugga ner den björk som stod uppe på Trollkyrkan. Vi såg inte skymten av vare sig troll eller någon björk, så det verkar ha fungerat.

Följer man trappan och de 156 trappstegen - flämt! – ända upp så kommer man snart till Ättestupan som med sitt stup på 40 meter sägs vara den plats där gamlingar förr kastade sig ut till sin död. Som vanligt är detta grundat på gammal folktro och det enda belägg man har är att en gammal halvblind gumma – Mats Kari – råkat förirra sig hit och ramlat ner på sin väg hemfrån skogen.

Med sin rika natur och intressanta historia är det lätt att förvilla sig in i fantasins värld där gammal folktro fortfarande är väldigt närvarande. Är historierna sanna? Spelar det någon roll? Spelar det någon roll att Trollkyrkan i själva verket bara är en rest från en gammal gruva? Nej, ty detta är fantasins plats och en otroligt fin sådan!

Vi närmade oss nu slutet och kunde på samma stigar där vi inledde dagens tur ta oss tillbaka till utgångspunkten. Vi var idag 19 vandrare och en hund som tillryggalade drygt 9 km på 4 timmar och 15 minuter.

Leif Åkerblom som rekat och planerat vandringen
Foto Mats Hiertner