Dagens utflykt började med bil mot Gävle, uppför Ryggenbackarna och efter korsningen Bergtäkt tog vi vägen till höger ner mot Stora Lönnvattnet och Stenverken. Anders Borgs hade rekat och ledde en fin vandring runt sjön.

Vi gick på skogsvägar, på stigar, i obanad terräng och på stigar precis vid sjökanten.

Längs norra delen av Lönnvattnet.

Vacker tallskog

Guldsmedsboviken

Stig Welinder, professor i arkeologi, har tillsammans med studenter på Mittuniversitetet under flera somrar forskat kring de skogsfinnar som kom till Svartviken i början av 1600-talet för att försörja sig på svedjebruk.

Anders Borgs berättar om skogsfinnarna

Skogsfinnarna (eller svedjefinnar) uppstod i Sverige genom en stor migration av svedjebrukande finnar från östra delen av det dåvarande svenska riket (dagens Finland) under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet.

Den svenska kungamakten, särskilt under Karl IX, ville befolka och göra anspråk på de vidsträckta och obebodda skogsområdena i mellersta Sverige, som Kolmården, Tiveden, Bergslagen, Dalarna, Västmanland och Värmland. I framför allt Savolax i östra Finland, varifrån de flesta skogsfinnar kom, började det bli ont om lämplig skog att svedja i takt med att befolkningen ökade.

För att locka till sig nybyggare erbjöds de svedjebrukande finnarna oftast skattefrihet under 6 till 15 år.  Deras metod gick ut på att fälla och sedan bränna barrskog. Askan fungerade som gödsel, och man sådde en speciell typ av råg, svedjeråg, som gav extremt rika skördar under ett eller två år innan man flyttade till en ny svedja.

De byggde speciella hus som rökstugor (med rökugn men utan skorsten) och rior (torkhus för svedjerågen).

Fikarast

Vi var 28 personer och tre hundar som efter 4 timmars vandring hade gått cirka 12 kilometer.

Stenverkens gård

//Gustav Boklund