En solig dag med en decimeter nyfallen snö samlades 29 deltagare på Gustafs IP:s rymliga parkering.

Jag berättade lite om Mora by och dess utveckling inom träindustri sedan början av 1900-talet. Från ångmaskindriven tillverkning av pärt vid 1900 utvecklades dels tillverkning av tavellist (ledande i Sverige under stora delar av 1900-talet) och dels träindustri med tillverkning av inredning åt bl a KF och Swedbank. Idag finns Gustafs Scandinavia med 60-tal anställda som tillverkar vägg- och takpaneler med export över hela världen. Väggarna i riksdagens sessionssal är ett exempel.

Vandrare på stig

Vi vandrade upp mot Acktjärn, där traktens bönder tidigare hämtade sin torv. På vägen upp hörde vi klangen från Gustafspinglan, som alltid fanns fäst på selen så att mötande hästforor kunde köra åt sidan i backen. Vi såg några torklador, men de flesta är numera borta. Torven togs upp på vintern och torkade över sommaren för att sen hämtas vintern efter.

Jag och storebror Olle framför gårdens torklada vid Acktjärn

Sedan fortsatte vi på torrare marker mot Mossbysjön där fruktstunden avnjöts i en solig glänta. Dagens andra tema var Badelundaåsen och jag berättade om dess stäckning från Nyköping till Leksand. Åsen är en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand som storlekssorterats och avlagrats av isälvar vid inlandsisens smältning. Den är 100 – 500 m bred och som mest 100 m djup. Ibland är åsen tydlig i landskapet och ibland är den helt ”under jord”. Åsen innehåller stora mängder vatten och är viktig bl a som vattentäkter. Både Borlänge och Falun får sitt vatten från åsen.

I åsen kunde bildades åsgropsjöar (dödisgrop) genom att stora isblock, som blev kvar i åsen när den skapades, sedan smälte. Typiskt är att de saknar synligt tillopp och avrinning. Sammilsgropen i Leksand och Hönsan i Hedemora är exempel. 

Jag i solen

Vi vandrade vidare efter åsens sträckning mot dagens fikapaus vid Svartsjön (åsgropsjö), där vi fick sitta under tak vid bord i den fina anläggning med ädelfiske, som Gunnar Magnusson och hans vän Thorbjörn byggt. Gunnar berättade att stället kunde hyras av företag och grupper.

Fikastället

Grusåsen har även nyttjas som grustag och med hjälp av en nybyggd trappa tog vi oss upp på kanten av det omfattande grustaget Oråsen. ”Förr la’ man vägarna på grusåsarna, sen la’ man grusåsarna på vägarna”. Grustaget är numera nedlagt och återplanterat men asfaltverket är fortfarande i bruk.

Trappen

Grustaget

Vidare mot vandringens sista stopp på ett reservflygfält som anlagts i närheten av Romme Flygplats och som hörde till F 15 i Söderhamn. Fältet är nedlagt sedan decennier. Låt oss hoppas att det inte kommer till användning igen. 

Därefter sista kilometern över tallheden tillbaka till parkeringen.

Tack till Bengt Hansson, Mora by, som hjälp mig med planeringen och som såg till att vi valde rätt stigar i skogen.

Anders Borgs