Stefan Ohlsson och Anna-Karin Jadling-Ohlsson framförde ett rikt program om Dan Andersson

Vi fick följa med på ett strövtåg genom Grangärde finnmark på torsdagen den 26 oktober. Ledsagare var Anna-Karin Jadling-Ohlsson och Stefan Ohlsson.

Det var fullsatt vid långborden på Gamla Elverket när konserten startade och så följde en generös resa förbi platser som Luossa, Björkhyttan och Bränntjärn och utefter Pajso älv.

Anna-Karin Jadling-Ohlsson inte bara sjöng hon berättade skrönor och historier om Dan Andersson och andra i finnmarken. Stefan Ohlsson sjöng han också, med gitarren i sin hand. Han har också tonsatt många av Dan Anderssons dikter, som nu framfördes.

Vi fick höra om Dan Anderssons farmor och den ondsinte inspektor Svanberg, om hur Dan Andersson sprang genom skogarna för att hämta en gungstol, om hur hans lillebror Simon var svårt mobbad på sitt jobb och hur han kände det som han bar stenar på väg dit. Till honom skrev Dan Andersson ”När gässen flyttar”.

Vi fick också höra om Dan Anderssons kärlekar, bland andra Nanni Lundberg som han diktade ”Jag väntar vid min mila” till, och Märta Larsson som han skrev dikten ”Minnet” till, den med raderna ”Som eld och ljus mig smekte dina mjuka jungfruhänder” och så den sista, hustrun Olga född Turesson, som var gravid med deras dotter Monica när Dan Andersson tog in på ett hotell i Stockholm och dog. Man hade rökt rummet med vätecyanid mot vägglöss och inte vädrat ut det tillräckligt.

Det var ett rikt och intressant program, de flesta dikterna hade tonsatts av Stefan Ohlsson, men det fanns också exempel på andra tonsättare som Thorstein Bergman, Gunde Johansson och Anna-Karin Jadling-Ohlssons pappa vissångaren Björn Jadling.

Kvällen inleddes med att Program- och festkommitténs Torsten Hedbom, som ordnat kvällen, sjöng ”Tiggaren från Luossa” medan vi andra drack kaffe med morotskaka till.

Text och foto: Inger Söderlund