Långvandring den 6 december i Hofors
Hofors – en historisk vandring vid golfbana, bland gruvschakt och med återblick från järnverkets utveckling
34 friska pensionärer startade dagens vandring vid Hofors golfklubb där dagens ledare Tord Halvarson varit medlem i 15 år – men trots detta aldrig satt sin fot i gruvområdet Storberget strax öster om golfbanan.
Golfbanan byggdes som 9-hålsbana 1967 av anställda vid SKF på företagets mark. Efterhand utvidgades banan och har numera 18 hål. Den anses vara en av Sveriges mest natursköna banor pga läget vid sjön Stor-Gösken.
Första delen av vandringen gick i sydlig riktning mot Tjärnäs för att sen vända mot norr och den väntande matrasten vid Stollen eller Stollgången.
Under vägen såg vi resterna av en ”stånggång” som hjälpte till att driva pumpar och uppfordringsverk. Annan kraft fanns inte att tillgå under 1700-talet.
Här står vi där stånggången från Hjulgraven gick upp till gruvorna.
Namnet ”stoll” kommer från ett tyskt uttryck som innebär en horisontell gruvort med start utanför berget. Stollgången byggdes 1789 och är här 265 m lång med slut inne vid gruvschakten. Den användes både som utforslingsväg av malm och för avledning av vatten. Sommartid är den öppen för besökare och man kan få guidade turer vissa tider. Vi var flera som planerade återbesök till sommaren.
Här skymtar ingången till den långa stoll-gången i bakgrunden.
Efter matrasten gick vi stigen upp till gruvschakten en stigning på nära 50 m. Här upplevde vi en hissnande miljö med mycket djupa hål i berget. Stängslingen runt om hålen var av god kvalitet så det kändes relativt säkert att vandra där. De djupaste schakten är minst 150 m.
Det här schaktet var mycket smalt och hisnande djupt.
Vi vände sen ner mot den väg som förbinder Vingebacke gruva med anrikningsverket vid Långnäs. Tidigare gick en smalspårig järnväg här men nu har den ersatts av en asfalterad väg för lastbilstransporter.
Både Vingebacke o Nyängs gruvan är både djupare och mer moderna än Storbergets gruvor och var i drift ända fram till 1980. En kuriositet är att det bröts en ort mellan dess gruvor som är c:a 2 km lång och ligger på 477 m:s nivå.
Malmstyckena anrikades vid verket i Långnäs strax norr om golfbanan och finkornigt gråberg lagrades väster om vägen på udden mot Stor-Gösken medan järnslig/-sinter forslades upp till järnverket för vidareförädling. Från början användes vattenvägen via en grävd kanal från Lill-Gösken men senare övergick man till lastbilstransporter.
Vädret under dagen var behagligt trots en kylig start och den lilla snö som fanns utgjorde inget hinder för starka pensionärer.
Stort tack till Tord Halvarson, som rekat, visat vägen och skrivit större delen av dokumentationen.
Nästa vecka planeras vandring vid Rupstjärn/ Kårtäkt
Tord Halvarson / Mats Hiertner