Om man vill få till ett välfyllt program i Stockholm under en endagsutflykt, gäller det att starta i ottan! Tydligen var det inget som avskräckte någon, för bussen var fylld till sista plats. Resans huvudattraktion var en guidad promenad i Gamla Stan med ”1700-tals-nörden” Christopher O´Regan (som han själv presenterade sig). Vi utgick från obelisken vid Slottsbacken, men tog oss snabbt in smala turistfria gränder.

Den gula staden, kallades den ibland, då det fanns ett påbud att husen skulle målas så. Man menade att den svaga gatubelysningen, bestående av oljelampor, syntes bättre mot den gula färgen.

O´Regan berättade att han brukade hämta mycket kunskaper om vardagslivet på 1700-talet från Post och Inrikes Tidningar, som kom ut någon gång per vecka. Speciellt smånotiser och insändare kunde ge bra beskrivning av livet i staden. Det kunde vara allt från efterlysning om bortsprungen piga, med mycket detaljerat signalement, till klagomål om att latrintömningen (som var utlagd på entreprenad) inte var slutförd innan den klagande gick till arbetet på morgonen.

Vid porten till dåtidens polisstation/häkte, fick vi målande beskrivning av mordet på Gustav III och hur Jacob Johan Ankarström snabbt infångades och fördes in genom just denna port.

Målade blindfönster kunde ibland ses på fasader. Fastighetsskatten baserades bland annat på antal fönster på en byggnad. Samtidigt var symmetri mycket viktigt i dåtidens stilideal, så det gällde att hitta en bra lösning.

Efter 1,5 timmes mycket informativa promenad, åkte vi vidare till lunch och eftermiddagsbesöket på Drottningholmsteatern. Det här är en av världens bäst bevarade teaterbyggnader från andra hälften av 1700-talet, med scenmaskineri i original och världens största samling av 1700-talskulisser. Sedan några år tillbaka visar man inte längre maskineri mm för besökare, då man vill förhindra slitage. Men teatersalong och andra rum i teaterbyggnaden är ändå väl värda ett besök. Under 113 år var teatern stängd och byggnaden användes som förråd, tills teaterhistorikern Agne Beijer iordningställde den igen, i första hand för visningar, men så småningom även för föreställningar. Nu för tiden sätter man upp en föreställning i augusti varje år.

Innan hemresan, fick vi även lite tid att ströva i Drottningholms enorma trädgårdar.

Som vanligt hade Gunnar Helgesson i resekommittén ordnat ett intressant och välbalanserat program, förstås även med mycket uppskattad lunch och bra fikastopp både på dit- och hemväg!

Ulla Immler