Visst är den dramatisk, bilden av mannen som jagar en krokodil?

De flesta av oss har väl varit på Dalarnas Museum? Ändå var det nya insikter och ny kunskap vi fick oss till liv vid besöket där den 24 maj – och 25 maj.

Museivärden Johanna Nyström guidade oss runt i museet och berättade först att själva museet ritades av arkitekten Hakon Ahlberg, som hade en vision av att det skulle likna en riddarborg, med ån som vallgrav.

Inne i museet stannade vi först och beundrade textilkonstnären Helena Hernmarcks väv av Mossklyftan i Fulufjället, skapad efter ett fotografi av Roland Johansson.

En trappa upp fick vi sen en fin överblick från balkongen över Carl Larsson skiss till målningen Midvinterblot. Målningen hänger på Nationalmuseum, men den mindre skissen finns här.

Längre in guidades vi genom rum med folkdräkter och fick bland annat veta att de färgrika blommiga kattunerna, som förekommer i flera folkdräkter, främst kom från Schweiz och smugglades till Dalarna, på grund av förbud mot överflöd och lyx.

Vi fick också veta att de äldsta dräkterna fanns i Älvdalen och Mora, från dem har man hittat detaljer från 1500-talet. Betydligt yngre är de 20-tal folkdräkter som skapades under 1900-talet, bland andra Stora Kopparbergsdräkten.

Nödåren 1771-1772 ledde i förlängningen till uppkomsten av dalmåleriet. Dalfolket tiggde i Stockholm, vilket stockholmarna tröttnade på, så Gustav III uppmanade dem att skaffa bisysslor och bidrog genom att se till att priset på färg sänktes. Så förutom slipstenstillverkning och hårarbete bland annat, började man erbjuda sig att måla väggar i folks hem.

Många målningar finns också på museet, liksom målade skåp och kistor. Motiv till tavlorna togs från illustrerade biblar, annat från verkliga livet – som en målning där Napoleon dominerar, eller en där en krokodil är huvudmotivet. Och kurbitsarna sattes dit som utfyllnad.

Från målade skåp till målade dalahästar är steget inte så långt. Målningen av hästar startade också på 1700-talet, men den äldsta trähästen stammar från 1560-talet och den tror man har använts i magiska sammanhang.

De målade hästarna användes som bytesvara vid dalfolkets arbetsvandringar, byttes mot mat och husrum. Men så uppstod turismen och dalahästarna spreds över världen. På världsutställningen i New York 1939, såldes 20 000 dalahästar, succén var ett faktum.

Annat vi såg: Utsikten över Hälsingtorget och Falugatan, som vi kunde jämföra med fotografier av samma vyer. En interiör från Wallmanska villan, att jämföra med en gruvarbetarbostad.

Vi fick höra om det våldsamma superiet, vilket resulterade i Sveriges första systembolag 1850, Falubolaget. Falubolaget lades ner när motboken infördes, men många regler finns fortfarande kvar i dagens alkohollagstiftning.

Den som vill veta mer, kanske fördjupa sig i dräktdetaljer som döljs i utdragslådor, rekommenderas ett eget besök.

Originalskylten för Hammars konditori.

Museivärden Johanna Nyström berättar om Världsarvet för oss.

Dalmålningar med värdsliga motiv, Johanna Nyström pekar upp mot en målning av ålderstrappan.

Det äldsta målade skåpet.

Tvåändstickade vantar.

Skissen till Carl Larssons målning Midvinterblot, syns bäst från balkongen.

Museivärden Johanna Nyström framför väven Mossklyftan.

Ylva Ekmans konstverk Rinkebyhästen visar att vi alla är lika fast olika.

Brudparet föreställer Gustav III och hans fru Sofia Magdalena under Höga visans text ”Min vän är min och jag är hans…”

Text och bild: Inger Söderlund