Vårens tredje vandring blev den tuffaste hittills för 17 pigga SPF:are. Den startade vid den välbevarade bergsmansgården Gamla Staberg med anor från sekelskiftet 1700. Idag en del av världsarvet Falun. Ägarna har varit många genom åren fram till 1930 då dåvarande ägaren Munktells Pappersfabrik skänkte Staberg till Vika-Hosjö Hembygdsförening.

Den första delen från bergsmansgården, med slutmålet Stabergs Klack, gick kraftigt uppför på en stig med mycket sten och rötter. Högklackade skor hade inte fungerat så bra. Uppför första backen kom vi dock utan att någon vände på klacken, en del tog t.o.m. backen med en klackspark.

Uppe på platån passerade vi de nordligaste gårdarna, ganska nybyggda, i Kniva  by. Kniva som förr var en aktiv by med 7-8 kopparhyttor, tegelbruk, sågverk, glasbruk, krog, affär och skola (fram till 1938). Idag finns där en trädgårdsbutik.

Efter ca två km var vi framme vid det svåraste hindret, en riktigt brant och svårforcerad backe. Här hade man önskat att det stått en hejarklack som hjälpt till. Väl uppe var vi snart uppe på KLACKEN. Efter att ha pustat ut var det bara att ta fram det man hade i ryggsäcken och samla nya krafter samtidigt som utsikten kunde beundras. Det man tydligast kunde urskilja var den vita Källviksbacken. Vi var nu uppe på 187 m över havet, 80 m över Runns yta. Vi kunde också se de gamla inristningarna i berget, den äldsta från 1734.

När vi tömt ryggsäckarnas innehåll var det dags att påbörja nerfärden som blev lite kortare än beräknat på grund av avverkning. Väl nere kunde vi blicka ut över bergsmansgårdens barockträdgård som kom till på 1700-talet med Versaille som förebild. Den växte dock igen från 1820-talet men snyggades upp på 1990-taletoch återinvigdes 1999. Där finns bl.a. 72 fruktträd med gamla, lokala sorter bl.a. gubbäpple (klonarkiv) två dammar med karpfiskar samt en ekologisk grönsaksodling. I bortre änden av trädgården kan man se en stor vit byggnad som uppfördes 1840. Det är Nya Staberg.

Tillbaka vid bilarna kunde vi känna oss lite stolta över vår prestation, samtidigt som några regndroppar började falla.

Text Bengt Östberg, foto Silja Lagerberg