Vilhelm Clefberg

Den här gången börjar vi med några anekdoter om den person som kan vara den störste profilen som levt i Dalarna, nämligen trädgårdsmästare Vilhelm Clefberg. Han levde i Falun under åren 1925-1965, hade sin växthusanläggning vid Engelbrektsgatan (bakom nuvarande polishuset) och sålde merparten av sina produkter på Fisktorget. Han kom ofta i kontrovers med stadens damer när dom önskade handla av honom. Det finns närmare hundra olika historier om honom, bl.a. i boken "Vilhelm Clefberg, en vresig man med ett hjärta av guld."

En dam stod och luktade på några luktärter vid Clefbergs torgstånd. Clefberg som ogillade sådana tilltag röt till:
- Ge f-n i det där, blommor dör av giftiga käringnäsor!

En annan gång stod en av Faluns s.k. finare damer och luktade på en orangelilja. Clefberg såg att hon hade fått frömjöl på nästippen och kunde inte låta bli att med hög röst ropa:
- Men vad har hon egentligen haft för sig i natt, för hon verkar ha blivit befruktad?

En dam stod och klämde på en gurka för att kontrollera om den var färsk. Clefberg ogillade sådana fasoner och gav damen en reprimand med att högt ropa:
- Vad hon ser drömsk ut i syna då, tänker hon på karlar?

Vid ett annat tillfälle klämde en dam på en morot (som symboliserar samma sak som gurkan) och Clefberg ropade så det ekade över hela torget:
- Inga sängfasoner här inte, hon får allt lov att hålla sig tills hon kommer hem till sin karlslok!

En dam klämde på ett kålhuvud. Clefberg såg det, sträckte ut båda sina händer mot damens bröst och ropade:
- Klämmer du på mina frukter, klämmer jag på dina!

Clefberg stod och sålde tomater som mer eller mindre var övermogna. En dam lockades att klämma på en tomat och den sprack. Clefberg såg detta, ilsknade till, gjorde ansats att att närma sig damen och gastade:
- Jag kan klämma på övermogna käringar, så dom också spricker!

En kund hade köpt ett salladshuvud av Clefberg och kom dagen efter och rosade trädgårdsmästaren med att säga:
- Hur gör mäster för att odla fram så god sallad, de liksom smälter i munnen?
Clefberg flinade illmarigt och svarade:
- Jag brer på skit från dasset och bladgödslar med pisspottans innehåll!

Trädgårdsmästare Vilhelm Clefberg stod vid sitt stånd på Fisktorget och putsade ett egenodlat salladshuvud som han nyss sålt till en kund. Kunden i fråga ville skämta med honom och frågade:
- Du som är en mäster, borde väl ha gröna fingrar?
Personen i fråga fick det oväntade svaret:
- Det är inte så lätt det, eftersom jag inte har nåt handtag på pottan. Fingrarna blir liksom gulaktiga istället av allt skvalpande från dess innehåll!
Om kunden fortfarande ville köpa salladshuvudet som behandlats av dessa gultonade fingrar, förtäljer inte historien.

En dam fick komma till andra sidan av torgståndet för att titta på varor som Clefberg inte hunnit ta fram ännu, men det var trångt så hon tvekade. Mäster försökte få henne att repa mod med att säga
- Lilla damen, passera bara med arslet mot mig, så ska hon se att det här går bra!

Blinka Nitton

En annan stor personlighet i Falun var polisman Blinka Nitton. Detta smeknamn hade han fått för att han hade en ovana att ideligen blinka. Siffran 19 var hans tjänstgöringsnummer. Faluns ungar brukade vitsa om honom och sade:
- Det står 20 poliser i ett gathörn, Blinka 19 och så en till!

En av Faluns klassiska historier är den när Blinka Nitton stöter på en fyllerist på Berghauptmansgatan. Hans uppgift var att skriva rapport på händelsen och sedan transportera suputen för tillnyktring på polisstationen i Rådhuset på Stora Torget. Blinka Nitton var pedantiskt lagd och en så kallad paragrafryttare. Det var därför viktigt för honom att rapporten blev perfekt skriven. Han tog fram rapportboken och försökte nitiskt att skriva perfekt svenska utan stavfel. Men slutligen gav han upp, sparkade på fylleristen och beordrade honom:
- Höddu, höddu, du får allt krypa över till Hyttgatan, för det är totalt omöjligt att stava till Böhuppmansgatan!

En annan av Faluns klassiska historier var den när Blinka Nitton en sen oktoberkväll mötte Siljansnäsarn (en rikskänd kraftkarl) på Falubron och kom i kontrovers med honom. De stod där och dividerade, båda lika envisa i sinnelaget. Slutligen tröttnade Siljansnäsarn på polismannen, tog honom i kragen och lyfte honom med raka armar över räcket till Faluån. Hängande fritt över det mörka och iskalla vattnet försökte Blinka Nitton repa mod och hotade med att gasta:
- Släpper du taget, så blir det rapport på det här!
Siljansnäsarn tog sig för hakan och liksom funderade på konsekvenserna innan han sade:
- Då får det föll bli rapport då!
Siljansnäsarn släppte taget om polismannen och denne fick sig ett chockerande och avkylande dopp.

Blinka Nitton hade en stor utbuktande mage som han brukade använda sig av när han transporterade fyllerister till polisstationen. En gång hade han omhändertagit en berusad person och med ideliga knuff med kulmagen transporterades denne framåt, varvid han tappade hatten. Först ett par hundra meter senare upptäcktes fadäsen och den berusade sluddrade:
- Jag ber poliskonschtapeln hövligast att få gå tillbaka å hämta hatt´n!
Blinka Nitton litade tydligen inte riktigt på honom och svarade:
- Nähä du, försök inte. Du skulle bara smita. Stanna hännä så går jag tillbaka efter hatten!
När Blinka Nitton böjde sig ner för att ta upp hatten, passade fylleristen naturligtvis på att smita.

En eldsvåda hade brutit ut. Förutom brandkåren hade endast Blinka Nitton och en ensam gumma hunnit dit. Polismannen som ju var en plikttrogen paragrafryttare vände sig till gumman och beordrade:
- Stå inte här och hindra eldsvådan, utan skingra er!