Det är märkliga tider vi lever i just nu. När jag skrev texten till vårt första MedlemsNytt för 2020 fanns det bara framtidsperspektiv och att ta nya tag med våra stora frågor kring ett Seniorernas Hus samt att kunna utvidga vårt aktivitetsutbud. I samma stund som Wallmanssalen blev en bokningsbar lokal för oss fick vi i stället börja stänga ner alla våra möten och aktiviteter.

Tänk att ett litet virus som vi inte ens kan se har förmågan att lamslå en hel värld. Vi drabbas av sjukdom och död. Vi stänger ner och får restriktioner för vårt sätt att leva som vi inte tidigare upplevt i modern tid. Konkurserna ökar kraftigt och arbetslösheten växer stort. Ingen kan säga hur länge detta kommer att fortsätta. I Sverige har vi dock varit utsatta för mindre inskränkningar än vad som varit förhållandet i många andra länder. Trots det börjar det kännas tungt när naturen signalerar något annat. Dessa signaler brukar normalt sett bjuda in till att man vill komma ut och mötas för att njuta av att nu börjar både vi och naturen att blomma ut.

Den ansats som gällt för Sverige har ju varit att skydda huvuddelen av oss som riskgrupp. I detta har även legat att se till att inte sjukvården skulle bli överbelastad. Vi tillhör ju den grupp som riskerar att drabbas hårdast av detta virus. Det är viktigt att vi ser denna prioritering och agerar i enlighet med Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Förväntar vi oss solidaritet med dessa riktlinjer från andra skall vi svara upp mot det. Vi får hålla ut och göra det bästa av situationen.

Allt arbete ligger inte nere i vår organisation. Kommittéer har möten utan fysisk kontakt eller utomhus med anbefalld distansering. Vi måste ju tro på att det kommer en tid då vi kan återgå till det som är vårt normala tillstånd.

Vi fortsätter att kommunicera med kommunen kring lokalfrågorna och ett Seniorernas Hus. I skrivande stund har kommunen inbjudit till ett möte som skall behandla frågor om aktiviteter för våra äldre under rådande situation.

SPF tillsammans med PRO och SKPF har skrivit till KPR och dess ordförande och frågat om hur kommunens krisberedskapsorganisation tagit sig an pandemiläget.

SPF har ju startat såväl en pratgrupp som en supportgrupp för hjälp att handla eller hämta mat eller andra varor. I detta arbete har det tydliggjorts att ingen i kommunen kunnat ställa upp med samordning/koordinering. Efter mötet med kommunen kan vi hoppas att vi får ett bättre stöd för att komma ut med våra stödinsatser.

Det enda vi vet är att ingen vet hur länge detta kommer att pågå. Det enda vi vet är att vi själva kan finna våra egna lösningar så att vi klarar detta. Det andra vi vet är att när detta är klart kommer mycket av det vi tagit för givet att behöva omprövas. Hur skall vi se till att vår sårbarhet inte är så tydlig som i dag.

Jag hoppas att ni var och en ser hur ni kan bidra till att alla som befinner sig i ensamhet får det stöd man behöver. Vi måste alla hjälpas åt. Vi hoppas på en höst med mera normal verksamhet. Du kan fortfarande anmäla dig till supportgruppen eller pratgruppen. Din insats behövs om vi dessutom kan få ett samarbete med kommunen.

Anders Sätterberg, ordf