I mitten av maj besökte jag Lennart Roslund (90+), hans trädgård och äldreboende. Lennart bor på gården Trädgårdstorp, som ligger längs vägen mellan Ornäs och Vassbo. Trädgårdstorp är en gammal gård, och inne på Dalarnas museum har Lennart hittat gårdsnamnet på kartor från 1600-talet. De äldsta delarna av huset är byggda någon gång under andra halvan av 1800-talet. Som i de flesta hus har det senare skett lite tillbyggnad och hos Lennart har det tillkommit en balkong på baksidan och en snickarbod vid sidan av huset.

1980 blev Lennart erbjuden ett jobb inom IT i Borlänge. När han tillsammans med sin blivande chef tittade på olika boenden, hittade de inget som stämde med Lennarts önskemål. Chefen bjöd då hem honom till sig i Trädgårdstorp. Chefens fru trivdes inte riktigt med att bo i huset, då hon ofta fick vara ensam hemma på grund av sin mans resor i jobbet. Lennart tyckte huset var jättefint och blev då erbjuden att köpa det för samma pris som chefen hade gett, 25 000 kronor.

Som ni säkert förstår så tvekade inte Lennart. 1980 flyttade Lennart och hans fru in på Trädgårdstorp i Borlänge och alldeles på gränsen till Falu kommun. Tomtgränsen är på vissa ställen även densamma som kommungränsen till Falun.

Det fanns inte så mycket till trädgård, men både Lennart och hans fru var intresserade av att fixa i sin trädgård. Redan de första åren planterades olika träd, som nu har växt till sig och blivit mer eller mindre fullvuxna. Det högsta trädet är en Ornäsbjörk (bild 1), som Lennarts fru fick från Vassbo efter att ha hjälpt dem med guidning av skolklasser. Ornäsbjörken kan inte föröka sig själv då den saknar hanblommor utan man planterade en stickling. Första året planterade han också ett ekollon. Den eken är nu 40 år gammal (bild 2) och har blivit ganska kraftig. Nu blir ju ekar betydligt äldre, så den är förmodligen fortfarande tonåring om man räknar efter ek-åldern. Vi befinner oss i växtzon 5 och där växer normalt inga vilda ekar, men planterade som denna kan överleva och växa till sig.

På framsidan av huset, utmed vägen, står två kraftiga lindar (bild 3), som förmodligen är från tiden när huset byggdes på 1800-talet. Det är också ett träd som normalt inte ska växa i dessa trakter. Både ek och lind har ungefär samma gräns för var de ska kunna växa.

Ibland säger man Dalälven som gräns eller norrlandsgränsen. I växtvärlden är det mer eller mindre detsamma som gränsen mellan växtzon 4 och 5. En liten dunge av bok sticker också ut bland träden. Den växer normalt inte norr om en linje från norra Bohuslän, snett ner över Västergötland och Östergötland mot gränsen till Småland. Bokträden (bild 4) måste skyddas mot rådjur, men verkar klara sig ganska bra i sin ovana miljö.

Förutom träden finns det gott om vårblommor, såsom vitsippor och gulsippor och annat. Gulsipporna var faktiskt fler än vitsipporna.

Att det finns ett rejält intresse för trädgårdsodlingar vittnar de tre växthusen om. Det finns ett större och två mindre och i det minsta finns även en vindruvsranka. Den ger vindruvor varje år och är definitivt utanför sin växtzon.

Det var en spännande upplevelse att under ett par timmar i vårsolen gå omkring på Lennarts gård och han fick berätta om olika växter på gränslandet mellan två växtzoner. Han bor och är skriven i Borlänge kommun, men postadressen är Falun.

Det här med gränsland påminner mig om ett TV-program för många år sedan, "De lärde i Lund". Där försökte en av professorerna förklara hur en humla kunde flyga. Efter att ha beräknat humlans vikt, storleken på vingarna och kroppsform, konstaterade att "Humlan ska egentligen inte kunna flyga, men den vet förmodligen inte om det". För en del av Lennarts träd och växter, så ska de heller inte kunna växa i det här gränslandet, men de vet inte om det. PostNord vet nog heller inte om att han bor i Borlänge, med postadress Falun.

Om någon vet hur det är att leva och bo i gränslandet, så är det Lennart Roslund, 90+, i sitt eget äldreboende på gården Trädgårdstorp.

Text och foto: Herbert Carlén