Veckans långpromenad företogs under ledning av Tord Halvarson i trakterna av Dammsjön, Solvarbo. Vi var 21 personer och 3 hundar som njöt av motionen i det fina vintervädret. Promenaden gick i två varv inom och utom ett naturreservat där informationstavlan anger "flygsand" som en speciell naturföreteelse. I stället för flygsand passar begreppet "sanddynefält" bättre. Ett större liknande område finns vid Mora-Våmhus.

Det första varvet gick i nordvästlig riktning till Mossbysjön – en sjö som ser ut att sakna större utlopp och där vatten sannolikt infiltreras i olika sandlager.

Fika intogs på "playan" vid Dammsjön där solen verkligen uppskattades:

Andra varvet gick i nordostlig riktning där vi så småningom nådde Dammsjöns utlopp ned mot Hyttbäcken och Solvarbo-ravinen. Här har utflödet använts för att anlägga en kraftstation via en kanal och en tub. Bengt Gilland sa att effekten i kraftstationen skulle bero på höjdskillnad x vattnets hastighet m/sek x faktorn 9,81 om jag uppfattade det hela rätt. Reduktion för effektförluster under vägen måste medräknas naturligtvis.

Under promenaden delgavs en hel del skoglig visdom och vi konstaterade att de äldsta tallarna och granarna kunde betraktas som "pensionärer" – de växer inte längre på höjden, bara något på bredden. En av de äldsta granarna hade ovanligt ymnig kottsättning och Tord menade att det är vanligt att växter vid hot om nära förestående död ser till att avkomma fixas. Det kanske är tur att vi människor har en något annorlunda agenda – hur skulle livet på äldreboenden annars vara??

Två pensionärer på "playan"