En riktig vårdag med strålande solsken men ännu ganska mycket snö på marken begav sig ett gäng SPF:are iväg med buss för att först besöka Mentalvårdsmuseet i Säter och därefter fortsätta till Oppigårds bryggeri (strax utanför Hedemora) för ölprovning och middag.

Vi hade tur i Säter för trots beställd visning sedan länge var det ingen som öppnade när vi ringde på. Efter många signaler öppnade till slut en förvånad man och det visade sig att planeringen hos dem missat så ingen på museet visste att vi skulle komma. Trots detta missöde fick vi en mycket bra presentation av Säters sjukhus och utvecklingen av psykvården i Sverige.

En statistisk undersökning från 1902 pekade på att flera län däribland Kopparbergs län var hårdast drabbad av sinnessjukdom samt sinnesslöhet och att hospital borde inrättas i närheten av dessa län. Staten beslöt då att bygga ett Hospital i Säter bla beroende på ett naturskönt läge där patienterna kunde få lugn och ro. Anläggningen öppnades 1912 och var då ett av Sveriges största och modernaste mentalsjukhus med 37 byggnader varav 20 vårdanläggningar med plats för 830 patienter. Antalet anställda uppgick till 200.

Behandling skulle ske med så lite tvångsåtgärder som möjligt och man byggde därför olika paviljonger vilket skulle ge mycket frihet. Dock inrättades två speciella slutna paviljonger för patienter med allvarlig aggression och självskadebeteende. Avdelningarna var ökända för sin lyhördhet och höga ljudvolymer. 

Under femtiotalet inträffade det som blev början till slutet för mentalsjukhuseran i Sverige och resten av västvärlden. Då introducerades nämligen den moderna psykofarmakan, Hibernal som började säljas 1952 och kom att revolutionera behandlingen av psykotiska tillstånd. Man kunde nu börja skriva ut patienter efter decenniers sjukhusvård.

På smala slingrande vägar tog vi oss sedan till Oppigårds bryggeri där Sylvia Falkeström väntade på oss. Ölprovningen började direkt och efter en fantastiskt god måltid, med ölmarinerad kyckling och portersteak, potatisgratäng, sallad och öl, berättade Sylvia om bryggeriet.

Det hela började som ett hobbyprojekt i en smedja. Flera mindre byggnader uppfördes och 2004 kom produktionen igång. Produktionen har ökat kraftigt och idag är årsproduktionen över 2 milj liter. Ett nytt bryggeri började byggas 2014 och stod klart 2017. Antalet anställda har vuxit till 21 st.

Oppigårds har idag 10 ”fasta” ölsorter året om i sitt sortiment som tillfälligt kompletteras, typ påsköl till påsk. Ölet bryggs i satser om 8.000 liter. Oftast bryggs tre satser till samma jästtank, där ölet jäser i fyra till sju dagar. Därefter kyls ölet ner till minus en grad under några veckor innan det filtreras och buteljeras.

För att brygga öl behöves: malt, humle och vatten. Malten framställs av korn, vete, råg och havre. Kornmalt är vanligast. All malt köps från svenska företag. Samma malt används till både whiskey och ölframställning. Humlen kräver lång mognadssäsong och köps från varmare länder. Vatten har man själv och kvaliteten på vattnet är mycket bra och har stor betydelse för ölets smak. Tillverkningsprocessen består av: krossning mäskning och lakning, kokning o kylning, jäsning o lagring, filtrering och slutligen buteljering och fatfyllning.
Besöket avslutades med ett stopp vid nya bryggeriet. Mätta och belåtna  återvände vi till Falun.

Strikt disciplin gällde

Målningar utförda av patienter

Flera av dessa öl provade vi

Ölmarinerad kyckling och porterstek med tilltugg smakade utmärkt

Nya bryggeriet

Text och bilder: Per Börjesson