– En "major" (stor) hjärnblödning slog till som en blixt från en klar himmel tidigt en morgon. Plötsligt blev jag helt förvirrad och föll strax därefter ihop. Min fru ringde 112. Ambulansen var på plats inom en halvtimme. I ilfart åkte vi till Falu lasarett och därefter direkt vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där låg jag nedsövd i respirator i en vecka. Ett medfött försvagat blodkärl i hjärnan hade brustit.

Så dramatiskt berättade programkommitténs Håkan Romlin för kafégästerna på Björken den 8 april om den stroke han drabbades av för snart nio år sen.

Han blev kvar i Uppsala en månad och låg därefter på Falu lasarett i ytterligare tre månader.

Håkan beskrev öppenhjärtigt den mödosamma vägen tillbaka till ett fungerande liv. Han var totalförlamad i höger sida. Det gällde att träna, träna och åter träna.

– Det första framsteget kom när jag kunde röra höger pekfinger lite grann, säger han.

Lyckligtvis var Håkan van att träna; han har tränat hela sitt liv.

– Regelbunden träningen är helt avgörande, påpekar Håkan. Hårt slit är vad som gäller, det finns inga genvägar. Han tränar balans, koordination, styrka, kondition. Även mental träning är viktig. Man får aldrig tappa sugen. Envishet och jävlar anamma krävs. Och också ödmjukhet.

Håkan sätter upp mål. I ett helt år var han hänvisad till rullstol, sen i tur och ordning till rullator, kryckkäppar och käpp. Nu klarar han sig helt utan hjälpmedel. Han spelar golf och rider.

Ett mål som återstår är att kunna cykla på tvåhjuling.

Efter stroken drabbades Håkan av nattliga andningsuppehåll. Därför genomgick han en käkoperation som förbättrade andningsvägarna. Han har också opererats för sin droppfot.

Inledningsvis gav Håkan en bakgrundsbild av sig själv. Han har sysslat med idrott hela sitt liv. Huvudsakligen skidskytte men också längdskidor, militär femkamp, orientering. Han har varit förbundskapten, tävlingschef och tävlingsledare.

I det civila har han varit officer på Dalregementet, platschef hos Vattenfall, projektchef vid Banverket.

Det är viktigt att behålla glimten i ögat, menar Håkan. Han avslutade med att beskriva några roliga episoder ur idrottslivet, dråpliga upplevelser i Minsk, Murmansk, Tjeckoslovakien, Sibirien – och Oslo.

Den som inte hade tillfälle att lyssna till Håkan på Björken får förhoppningsvis en ny möjlighet vid ett medlemsmöte i Nybrokyrkan i november.

Margareta Nissby