Det första jag ser när jag kliver över tröskeln till Holger Freijs lägenhet i Falun är ett antal LP-skivor i bokhyllan och en vinylnörd som jag blir genast på gott humör. Holger lyssnar gärna på musik och då mest klassiskt och jazz. Och han går gärna på Dalasinfoniettans konserter i Falun. Annars är hästar hans stora intresse och om en stund ska han köra till Rättvik och se hur det går för en av hans travhästar, Go Get ém gal, en femårig travare.

Holger är ekonom och programmerare och kallar sig själv "dataknutte" och även om han är pensionär sedan tio år, sköter han ekonomin för bland annat bridgeklubben och Nedre Västerdala travklubb i Dala Järna, där han har sina hästar. Att bli kassör för SPF ser han som en utmaning.

-Jag blev övertalad.

När Holger började som programmerare på AB Separator (som senare blev Alfa Laval) i början av 1960-talet fanns det ingen formell utbildning för jobbet, han fick lära sig succesivt genom olika kurser. Jobbet förde honom till Västerås, Norrköping, Borås, Tumba innan flyttlasset gick till Falun fredagen den 13 november 1964 och i Falun har han blivit kvar.

Bridge, att vara ute och i skog och mark och att resa runt i Europa och prova vin, där Portugal är favoritlandet är några sidor av Holger, men hästarna är det stora intresset.

Det började med att hans ene son skaffade sig en travhäst, så småningom växte stallet och som mest hade Holger tretton travhästar. Idag har han tre travhästar som han äger, tränar och sköter, men han kör inte själv.

Nioåringen Mirinda Krax är den mest framgångsrika av Holgers hästar genom åren, henne har han fött upp själv sedan hon var ett litet föl, men snart får också Mirinda njuta av pensionen. Ett sto pensioneras vid tio års ålder, en hingst när han är tolv år.

Att ha travhästar är ingen billig hobby, konstaterar Holger.

-Hästarna ska ha mat, en box, utrustning mm och under de tjugor år jag har haft hästar har jag bara gått plus ett enda år, säger Holger.

-Och först när hästen är tre, fyra år gammal vet man vilka förutsättningar hästen har att bli en bra travare och sen är den kanske på topp ett par år.

Undertecknad vet inte särskilt mycket om hästar, men ett namn känner jag till - Järvsöfaks, ett av världens absolut bästa kallblod som under sina aktiva år radade upp seger efter seger och Holger berättar om när han en gång fick träffa Järvsöfaks.

-Järvsöfaks utstrålade självsäkerhet, han visste att han var bäst.

Och hur gick det då för Go Get´em gal? Nja, sådär - hon började galoppera och kusken tog henne då av banan.

-Detär troligen en gammal skada som spökar, så nu får hon vila till i höst, avslutar Holger.

Karin Bökman