Onsdag förmiddag, klockan 11.40, äntrar 97 förväntansfulla SPF:are våra två bussar för färd mot Stockholm och Birka. Där, kanske för många, årets första julbord står uppdukat.

Vi gjorde ett kort uppehåll vid Ekolskrog med möjlighet att pudra näsan och få sig lite till livs. Färden fortsatte sedan mot huvudstaden. Ju närmare vi kom desto tätare trafik och köer. Det var många som sände en tacksam tanke till vårt lite lugnare Falun. Här skulle vi nog inte vilja bo och leva.

Efter en stunds väntan på terminalen, fick vi äntligen våra hytter. Med en kvart till godo hann vi byta kläder och infinna oss i matkön, eftersom vi hade första sittningen. Men alla klarade detta med bravur. Det var en fröjd att se alla dessa stiliga grånande herrar och glittrande festklädda damer, som med mat i blicken intog sina bord. Maten var god och riklig. Där fanns allt man kan önska sig av ett julbord. Efter drygt två timmars frossande reste vi oss för lite "motion". Vi var ju lite nyfikna på vad som fanns att inhandla i butiken på däck 5. Det var till och med extrapris på en del varor.

Nu skingrades gänget. En del tror jag styrde kosan mot dansgolvet. Andra kanske gick och la sig. Men en tapper skara samlades uppe på däck 10 i Panoramabaren. Vilken ommöblerades så att alla satt i en stor ring. Man kan väl säga, att vi ägde baren för några timmar. Men dagens resa och all den goda maten tar ut sin rätt, så före tolvslaget var det dags för att inta hytten och få en natts god sömn.

Vaknar på morgonen till en strålande dag. Solen skiner och himlen är blå. Havet är nästan lugnt, bara några krusningar. Dagens först uppgift är ju att åter bege sig till matsalen och inta en rejäl sjöfrukost. Sen lite shopping. Och därefter var det många som åter drog sig mot Panoramabaren för att njuta av vår fantastiska skärgård. Det är lika otroligt vackert varje gång man färdas genom Furusundsleden. (Speciellt för undertecknad, som har tillbringat alla sina somrar i detta landskap). Väl framme vid kaj, äntrar vi våra bussar igen. Nu är det inte tal om någon fikapaus, utan nu vill alla hem. Nöjda, kanske med lite rundare midjemått och framför allt tyngre resväskor drar vi mot Falun. Vår chaufför, Christer, tar oss lugnt och fint hem igen. Väl framme i Falun, berättar han att det har varit blixthalka under dom sista 10 milen. Men det märkte vi inget av.

Vid pennan

Sylvia Lomaeus

Här är några bilder från resan, tagna av Stig Oskar Hellberg: